- Project Runeberg -  En verldsomsegling skildrad i bref / 1. Madeira och Sydamerika /
169

(1853-1854) [MARC] Author: Nils Johan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Vistande i Chile och Peru - II. Peru

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PERU. 169

med de vexlande njutningarne af himlens och
hafvets färgspel samt ilandgåendets fröjder. Att se
matroserna sysslolöst och lugnt utsträckta liksom till
hvila på backen, skepparne med sin pipa overksamt
hängande ner på bröstet, och vakthafvande officeren stå
trankil och stilla på sin pall, medan seglen svälla
bugtiga af en jemn passad, vattnet krusas af sakta
rullande böljor och skutan skjuter en likformigt jemn
fart — detta medför något för sinnet lugnande och
smekande, som knappt af en landets son kan fattas.
Hvad oss beträffar, måste allt detta i ännu högre
grad vara fallet; ombord beroende endast af en chef,
hvars humanitet och nitälskan för våra
angelägenheter vi ej nog kunna erkänna och för hvars
personliga välvilja och gunst vi ej kunna vara nog
tacksamme; i rymliga hytter, der man visst icke njuter
af någon glänsande prakt eller någon förledande
beqvämlighet, men hvarest man dock, i jemförelse
med flertalet annars, har ett godt svängrum, ljus
och luft — tre saker, som man kanske aldrig så
mycket saknar och aldrig så mycket värderar, som
ombord på ett skepp — få vi ej säga oss ega skäl
till missnöje med det yttre. Och förenar man dermed
den machinmessiga, punktliga ordning, hvarefter allt
är bestämdt, den fiffga prydligheten hos allt, med
ett ord, den på hvarje liten småsak vidfästade
egenskapen att liksom tillhöra ett enda väl inrättadt hem,
så blir man i sanning liksom nöjd med sin
enformiga, inskränkta planka; man glömmer, att man
kastas af och an på en trolös bölja, och att man är
fjerran från hemmets alla vanor och bekanta. Och
när vi komma i hamn, då erbjuda sig åt oss ej alle-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 31 19:16:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldsom/1/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free