- Project Runeberg -  En verldsomsegling skildrad i bref / 1. Madeira och Sydamerika /
213

(1853-1854) [MARC] Author: Nils Johan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Uppehåll i Ecuador och Nya Granada - I. Ecuador

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ECTADCR. 213

nedsummo utefter floden, följande dess palmprydda,
lummiga och blomsterhöljda stränder, och röken
under farten hvirflade upp från taket, till tecken af
lefvande personers närvaro, förflyttades tanken
ovilkorligt till dessa skildringar af lifvet på de inre
amerikanska floderna, man redan såsom gosse läst
och här såg förverkligade inför sina ögon. Hela detta
lif som här mötte, likasom den af så många
främmande beståndsdelar uppblandade befolkningen, hade
något särdeles med sig, som jag ej förr erfarit; och
jag kan derföre oj annat än med nöje tänka tillbaka
på de få dagar vi tillbragte i Guayaquil.

Herrskade denna rörelse och detta stim på
morgnarne nere vid hamnen, såg man der hundradetals
grupper med sina natur- eller konstprodukter
anordnade till salu, i »ädel täflan» utskrikande sina priser
och förträffligheter, och lifvades man sjelf af allt
detta brådskande bestyr och denna verksamma
menniskomassa, så lemnade dock snart lifsandarna
kroppen, då middagens hetta inträdde; ty hvart man då
såg ut, bar allt stämpeln af denna afmattning och
domning, hvari nästan allt lefvande syntes
försjunket. Det var tyst på gatorna, stilla på floden; i
husen sof man i sina hängmattor och sträckte sig
halfslumrande i beqväma fåtöljer eller liggsoffor uppe
på de svalare verandorna. Himlen var klar och blå;
solen glödde i all sin eldprakt. Emot kl. 4 på
eftermiddagen inträdde då en plötslig förändring.
Liksom hade man öfver himlahvalfvet dragit ett svart
sorgedok, så fördystrades den af molnskockar, om
hvilka man ej visste, hvarifrån de kommo. Och nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 31 19:16:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldsom/1/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free