Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Kalifornien - II. I Guldregionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 SJUNDE BREFVET.
Det är sannt, utgifterna kunna blifva mindre, om
man är hushållsam. Man kan inackordera sig i ett
boardinghouse för 9—10 dollars i veckan, och
kläderna äro i allmänhet icke dyrare än hemma; och
iföredrager man att ega eget hushåll, så komma
bagaren och slagtaren hvarje morgon utanför
tältdörren och aflemna de nödiga lifsmedlen, för ett
jemförelsevis ringa pris.
Men en mängd bedragare i alla former söka
insnärja nykomlingen med sitt nät. Ej nog att det
i städerna hvimlar af skojare och industririddare i
alla former och af alla professioner, hvilka likasom
rofdjur gå omkring och söka, hvem de uppsluka
må; äfven bland minarne äro de ganska allmänna.
Värdshusvärdarne utsprida lysande dikter om
traktens rikhet att dermed draga dit kunder, som
öfvergifva det de hafva, göra stora depenser vid
flyttningarne och finna intet. Ett annat knep är att
utbjuda claims för höga summor, under föregifvande
att de äro mycket rika, sedan man sjelf ditstrött de
guldbitar, man är mån om att visa andra, att man
derur upptager.
Minaren har för öfrigt intet annat sällskap än
lättfärdighet, inga andra nöjen än de smutsigaste.
Det är lätt att vara helgon i sakristian, att bland
goda vara god och bland trefne tala om
måttlighet och dygd. Men huru många ha ej tjutit med
ulfvarne och, indragne i lustarnes ringdansar, låtit
det snabbt fångna guldet, som är så lätt och så halt,
taga till flykten. Vi hafva gudnås här landsmän af
god uppfostran och högvälborna anor — namnen
göra ej något till saken — om hvilka jag bört, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
