- Project Runeberg -  En verldsomsegling skildrad i bref / 2. Kalifornien och Oceanien /
189

(1853-1854) [MARC] Author: Nils Johan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Oceaniens öar - I. Återkomst till Sandwhichsöarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTERKOMST TILL SANDWICHSÖARNE. 189

utsväfvande snilles fria fantasier, att man
omöjligen kan åhöra dem utan att undertrycka hvad jag
skulle vilja kalla kriticismens ethik och låta
skrattmusklerna antaga sin frivilliga naturliga rörelse. Att
reproducera några af dessa visor och sånger, skulle
visserligen hafva sitt behag, men det har ock sina
vådor — och vi våga ej alltid återgifva, hvad det
ändå är så roligt att höra.

»Så går en dag än från vår tid», natten
nedstiger, och man sofver lugn och förnöjd, medan
hvarje halftimma posternas rop »allt väl» ännu mera
inlullar i säkerhet och hvila. En ny dag stiger upp,
i allt »thesso lik», med sina undantag kanske af
väder och vind och diverse små andra
omständigheter, «som ej så noga kunna specificeras». Man
samspråkar om hvardagligheter, om tusen gånger
förut vidrörda ämnen, men alltid ånyo behandlade
från nya synpunkter. Man skådar utåt samma blåa
fält, der våg rullar efter våg! men »lif är rörelsen,
och det blir aldrig ledsamt, aldrig enformigt att
blicka utåt hafvet. Man smekes af samma vind;
men i går var den från ett annat håll, starkare eller
svagare; molnen antaga nya gestalter. Hela
sjölifvet är ett tema men med tusende variationer.
Några afbrott af en mera framstående natur äro der
särdeles anmärkningsvärda.

Dit höra främst söndagarne, och ej sällan
andra dagar, då vi hafva korum. Högtidliga, som
dessa stunder alltid måste vara för menniskan, äro
de det ännu mera, när man skenbarligen ser »Guds
ande sväfva öfver djupet» och när fromma sånger
klinga hän öfver böljorna och bönen stiger upp till

I. 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 31 19:17:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldsom/2/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free