- Project Runeberg -  En verldsomsegling skildrad i bref / 2. Kalifornien och Oceanien /
192

(1853-1854) [MARC] Author: Nils Johan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Oceaniens öar - I. Återkomst till Sandwhichsöarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192 ÅTTONDE BREFVET.

het och glädtighet och sin städade sans och
måttlighet. Gerna söker hvar och en, när han sätter
sin fot på landbacken, en liten ersättning för hvad
han finner sig hafva saknat under sjöresan; äfven
matrosen älskar då att göra sig ett »lustiges Leben»,
inskränkt endast af de höga priser, som vanligtvis
så föga öfverensstämma med hans kongl. svenska
kassa. I glädjen bor ju kraft, och efter litet rejande
och hyss längtar han åter ut till skutan och hafvet,
hvilka då bli honom dubbelt kärare och förtrogna.
»I ha’n då mycket roligt ombord», säger du,
noch det måste vara ofantligt angenämt att så
genomlefva en sjömans vexlingar och behag». Sute
jag som du i mitt hem, i min lugna, varma
kammare, uppe i mina vanda sysselsättningar, i
kretsen af goda vänner och trogna grannar och mera
sådant, så skulle jag, om jag på ett afstånd af flera
tusende mil läste en skildring af lifvet ombord på
en örlogsman, helt säkert finna det angenämt,
kanske afundsvärdt. — Men nu, nu nöjes jag med att
klassiskt utropa: melius fit patientia, quidguid
corrigere est nefas; och trösta mig med den der
studentens svar, som, responderande för en afhandling,
hvars titel han ej ens kunde dechiffrera, fann en
ersättning för sin vedermöda deri: »hvad är att
skämmas enr timma, mot en hel lefnads evinnerliga ära».
Ser du: det är så mycket smått, men godt, man ej
tar med sig i den trånga hytten, vännerna från
fordom få inte rum der, hemtrefnaden har der intet
bohag, och nöjena, för så vidt de äro till för
hjertat, äro rädda för det starka luftdraget. Något,
mycket brister; och jag skall, när jag efter resans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 31 19:17:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldsom/2/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free