- Project Runeberg -  En verldsomsegling skildrad i bref / 2. Kalifornien och Oceanien /
198

(1853-1854) [MARC] Author: Nils Johan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Oceaniens öar - II. Sällskapsöarne (Taheiti och Eimeo)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

498 ÅTTONDE BREFVET.

ning, knappast en redig tanke, och allt yttre
försvinner i den namnlösa likgiltighet, hvari allt inre
bortdomnar.

Ändtligen morgonen den 14 September uppsköt
vid horisonten en mörk punkt, och »land» ropades
från utkiken. Vi närmade oss i rask fart, punkten
rväxte ut, och snart sågo vi dyka upp ur hafvet
denna »Stilla Hafvets stjerna», detta herrliga,
mångbesjungna Taheiti (Otahejti, Tahiti), som ända från
ubarndomen, då jag redan, ledd af reseberättares
skildringar, drömde mig i fantasien svärma kring
jorden och njuta af det outsägligt myckna stora och
nnderbara, stått för mig såsom ett jordiskt paradis
voch skimrat såsom en lycksalighetens ö, och som
jag omklädt med allt hvad fantasien förmår skapa
färgrikast och formskönast. Nu låg hon framför
.mig denna hafvens drottning; jag skulle inom kort
ila omkring i dess lundar, dem jag tänkt mig så
doftande och blomsterhöljda; jag skulle jubla i dessa
dalar, der allt hvad jordisk sällhet kunde önska sig
mest eftersträfvansvärdt tagit sitt hem, bestiga dessa
berg, hvarifrån ögat ej uppfångar annat än storhet
och skönhet och sväfvar ut öfver lycksaliga nejder
till det omätliga hafvet, och i en enda blick
sammanfattar bilden af både timlig njutning och
oändligheten. Men ack! Hvart hafva barnets leende
drömbilder tagit vägen? hvarföre antager klippan
derborta icke de tjusande färger och former, som den
hade i min fordna aning? hvarföre kännas icke alla
de, jag må väl säga, heliga rörelser, som förr
Kkommo hjertat att svälla vid blotta tanken på detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 31 19:17:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldsom/2/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free