- Project Runeberg -  En verldsomsegling skildrad i bref / 2. Kalifornien och Oceanien /
215

(1853-1854) [MARC] Author: Nils Johan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Oceaniens öar - II. Sällskapsöarne (Taheiti och Eimeo)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“ÆAHEITI. a3n5

gestalter, franska utrop blandade med
kanakspriåkets kackel! — Hvilken sammansättning!

En stund stannade vi för att beundra denna
färgrika tafla och tömma ett glas hos den artige franske
officeren, och fortsatte derpå vägen i den djupa, trånga
äalen, öfvervadande floden flera gånger.
Ändteligen befunno vi oss vid foten af de höga bergen,
och nu bar det uppåt i zigzag uppefter afsatserna
vid kanten af de gapande afgrunderna och
nedanför lodräta klippväggar. Hvad skulle man här mest
beundra: menniskans ihärdighet, som här banat en
verkligen god ridväg, eller den outsägligt rika och
yppiga naturen, som uppe bland molnen beklädde
bergtopparne, eller nere i djupet fyllde dalarne? Ack!
huru mycket än menniskan utför, huru underbar dess
kraft än är att öfvervinna mäktiga hinder och skapa
det snart sagt omöjliga, så är dock Gud ändå större,
och den stolthet man känner vid betraktandet af
den förres arbeten och verk nedslås dock af den
förtjusning man måste känna vid besinnandet af
Hans storhet och under.

När jag stod vid Undercliff på Wight och
omgafs af dess leende ställen, eller på branterna öfver
Funchal och blickade ut öfver Madeiras raviner och
hafvet, som badar dess klippiga stränder, när jag
från toppen af Corcovado såg bort emot Cap Frio,
och nedanför mig lågo Brasiliens urskogar och detta
sagolikt sköna Rio de Janeiro, när från de snöklädda
fjelltopparne, jag lät ögat ila hän öfver de ödsligt
tysta, evigt gröna bokskogarne vid det smala och
kalla Magalhaens-sundet, när jag från S:t Lorenzo
skönjde Callao och detta Lima, der Solguden ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 31 19:17:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldsom/2/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free