- Project Runeberg -  En verldsomsegling skildrad i bref / 2. Kalifornien och Oceanien /
242

(1853-1854) [MARC] Author: Nils Johan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Oceaniens öar - III. Wänskapsöarne (Foua)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242 ÅTTONDE BREFVET.

se, att vi hade skäl att vänta oss en hel annan natur
än den vi sett på Taheiti och Eimeo.

Redan vid middagstiden, medan vi ännu voro
ett godt sycke från öarne, anlände till oss en kanot
med tvenne infödingar, hvaraf den ena, Cornelius
kallad med sitt kristna namn, fungerade såsom lots, och
den andre, John benämnd, medföljde blott för sällskaps
skull. De voro oss ett prof på hvad vi snart i större
skala skulle få se, och det ett vackert prof.
Resligt ståtliga gestalter, skulle de hvar som helst kunnat
göra anspråk på titeln »vackra karlar», särdeles i
anseende till hufvudet, hvars höga panna, täta
uppstrukna hår, lifliga och uttrycksfulla ögon samt
välbildade näsa och mun skulle tagit sig väl ut hos hvem
som helst. De saknade alla prydnader, men buro
kring medjan ett tapastycke, ett slags papperstunnt
tyg tillverkadt af en trädbark; men innan kort hade
vi påklädt dem skjorta, byxor, skärp, ja till och med
promenadfrack, uniformsmössa och föga rena
glacéhandskar, och om än de sjelfva omåttligt fägnade
sig och likt påfåglar stoltserade i sin nya herrlighet,
så måste vi dock medgifva, att deras naturliga
behag ingalunda upphöjdes af denna ståt, hvari de
rörde sig ganska tungt, särdeles då m:r Cornelius
skulle äntra upp i förmärsen till sin utkiksplats.
Musik fröjdade isynnerhet John omåttligt, och mest
basunen, då den förlängdes och förkortades efter olika
toner. För öfrigt voro de ytterst godsinta, gladlynta
menniskor, som med entusiasm anammade allt man
bjöd dem, och säkert räknade denna dag såsom en
af de gladaste i sin lefnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 31 19:17:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldsom/2/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free