Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Oceaniens öar - III. Wänskapsöarne (Foua)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOUVA. 249
dessa olikheter äro ännu mera i ögonen fallande.
Man betrakte t. ex. de bredvid hvarandra boende
vilda och menniskoätande folkslagen på Fidchiöarne
och de godmodige fromsinta på Vänskapsöarne!
Sedan kristendomen inträngt bland dem, skola
visserligen dessa råmärken försvinna, en lifligare
samfärdsel påbörjas, uppblandningen af de olika stammarne
fortskyndas, och snart skall man se en Gud och ett
folk härute — om man nemligen ej dessförinnan
utplånat folket från dessa öar, allt naturligtvis till Guds
ära och hans namns pris.
Med rätta kallade Cook dessa öar
Vänskapsöarne. Det folk som bebor dem är ett så vänligt och
godt, att man riktigt befinner sig väl ibland dem.
Träder man in i deras hyddor, så stiga de upp och
skaka hand med främlingen, under det glädjen
lyser i deras ögon; de bjuda honom plats bredvid
sig, framlägga kokosnötter, papaya, bananer,
brödfrukt och kött på bananasblad till vackra dukar.
Kommer man fram med grannlåter, så önska de,
särdeles qvinnorna — ty behagets dotter älskar
öfverallt att pryda sig — att ha dem; men falla aldrig
besvärliga med något tiggeri, eller bjuda till att med
våld bemäktiga sig det eftersträfvade. Erbjuder man
en present, så gifva de tillbaka efter råd och
lägenhet, och uppbjuda all sin förmåga att vara goda
värdar.
Af flera skäl. skulle jag tro, att här finnes mera
kristendom än annorstädes. En bibel fanns i hvarje
hydda och den såg väl sliten ut. För förtroligheter
sågos qvinnorna ej oåtkomliga, men blefvo dessa
alltför handgripliga, började de straxt att skrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
