- Project Runeberg -  En verldsomsegling skildrad i bref / 3. Australien, Kina, Ostindien och Cap /
332

(1853-1854) [MARC] Author: Nils Johan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Capstaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

332 FEMTONDE BREFVET.
afbrott mot den gråbruna dystra färgton, hvari allt
insveper sig. Blott tillfälligtvis kan ögat hvila på nå-
gra få spår af lefvande natur och lefvande menni.
skor, som uppenbara sig längst in i de djupa dalarne,
och högst uppe på hjessan, vanligtvis dold i molnen,
synas några granskogar hvila som en skön krona.
Just från det ställe, der vi lågo, var detta öns utse-
ende särdeles eget. Midt framför oss öppnade sig
en af dessa, innerst ett par alnar smala men flera
hundrade alnar djupa, afgrundslika dalar, som slingra
sig i många krokar utåt kusten och i öppningen nå-
got vidga sig. Der och ett stycke uppåt densamma
låg sakta sluttande den lilla täcka staden, bildande
med sina hvita, ljusa byggnader och sina små, gröna
fläckar af strödda trädgårdar ett särdeles behagligt
(man fordrar här litet för att kalla det vackert) af-
brott mot de hiskliga, grådaskiga, kala bergen, på
hvilkas sidor och toppar de talrika befästningarne
varnade med sina hotande kanoner och påminde om
de tider, då den lilla ön var ett enda stort statsfän-
gelse, hvars besittning och lugn måste uppehållas
med hvad medel som helst, och då man med kanon-
skott afvisade nyfiken främling. Och rätt öfver sta-
den, innerst och högst upp från öns midt, framskym-
tade en af dessa ofvannämnde glesa granskogar, i
hvilkas skugga några landtställen framblänkte. Det
hela, långt ifrån vackert, gaf dock ett nytt bidrag
till kännedomen af den oändliga mångfald, hvari na-
turens former fått kläda sig, och vittnade tillika om
den allt, äfven det ödsliga och dystra, betvingande
menniskoanden.
Eugenie qvarlåg här denna och påföljande da-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 21:48:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldsom/3/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free