- Project Runeberg -  En verldsomsegling skildrad i bref / 3. Australien, Kina, Ostindien och Cap /
335

(1853-1854) [MARC] Author: Nils Johan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Capstaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S:T HELENA. 335
och välbildade kroppsformer, som isynnerhet de kreol-
ska fruntimren förete. Det är en rakhet och elasti-
citet i hela deras habitus, en smidighet i rörelsen,
om man så vill, gratie, som ovilkorligen fängslar
ögat, samt derjemte en viss glädtig nonchalans och,
jag bör tillägga, frihet från allt pryderi, som i lika
hög grad är egnad att reta och fängsla sinnet. De
européer, som jag här såg, syntes mig i hela sitt
yttre bära stämpeln af en resignerad olycklighet, som
visserligen är högst förklarlig på ett så dystert ställe
som S:t Helena.
På min vandring till det allbekanta Longwood ,
der Napoleon hölls fången och dog, tog jag vägen
till venster. Den slingrade sig, för det mesta ut-
huggen i den tvärbranta lavaklippan , ena sidan af-
stängd genom en stenmur från det underliggande dju
pet, längs bergets skarpa sida i zigzag, och när jag
efter lätt begriplig möda arbetat mig upp det värsta
stycket, dit der de gröna fläckarne började visa sig,
var det en angenäm ersättning att få sätta sig ned
och kasta en blick på det tillryggalaggda vägstycket.
Liksom i en fågelperspektiv skådade jag från denna
höjd af nära 2000 fot ut öfver hamnen, der vår vackra
Eugenie så stolt hvilade bland små kofferdistackare,
öfver de hiskligt skrofliga och afskräckande bergen,
från hvilkas spetsar och afsatser de många befäst-
ningarne framsträckte sina skyddande eller høtande
kanoner, och kring hvilka, liksom smala, hvita band,
vägar i alla riktningar vindade sig, öfver den i dju
pet inklämda staden med sina hvita hus och sina
som små myror krälande menniskor, samt öfver de
små, gröna trädgårdarne der nere innerst i afgrunden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 21:48:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldsom/3/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free