Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nu ha vi kanske ett svagt begrepp om hvad det
vill säga att solen innehåller 1,200 billioner kubikmil. Det
var dock denne jätte, som de gamle förestälde sig dragen
af ett fyrspann, och som Anaxagoras med fara för sitt lif
var nog djerf påstå vara större än Peloponnesos, ja om
hvilken till och med en nutidens skald sjunger:
»Jag kan ej få solen på himlens borg,
och derför jag intet begär».
Hvad skulle vi, stoftets grand, med denne väldige, hvars
blotta åtanke kommer oss att häpna, och som, tillräckligt
nära, skulle förinta oss i ett ögonblick.
I alla fall ser solen liten ut; hur kan hon då vara så
stor? Afståndet förvillar vårt omdöme. Nåväl, huru långt
är det då till solen? 13,800,000 mil. Åter igen en sådan
obegriplig siffra! Ja, och derföre skola vi tillgripa samma
metod som nyss för att fatta verkligheten.
Vi känna ljusets hastighet; dess bevingade andar genomila
en sträcka af 28,000 mil på en sekund. När vi en klar
sommarafton uppfånga den nedgående solens slocknande
strålar, huru länge månne dessa då varit på, väg från ljusets
källa? 8¼ minuter. Det var således icke solen sjelf, som
lik en blodröd eldkula sjönk vid himlaranden? Nej, det var
blott hennes strålar, som vallfärdade genom rymden. Men
ännu mer! Om solen i ett sådant ögonblick på ett eller
annat sätt försvunne, skulle vi först efter 8 minuter derom
ha någon aning.
Eller kanske är ett annat exempel tydligare.
I våra dagar är kappgång en mycket på modet kommen
och kanske äfven nyttig idrott. Då vidare ingen ting för den
framåtsträfvande menniskan kan sägas vara absolut omöjligt,
vilja vi antaga, att någon förslagen ingeniör i en framtid anlagt
en gångbana till solen. När nu detta blir bekant, tviflar
jag ej på att några engelsmän komma att slå vad om sina
musklers styrka och sedan traska i väg till solen; kanske
få äfven några af oss lust att göra sällskap, ty resan
erbjuder tvifvelsutan mycket af sällsynt intresse. Men vägen är
lång, och för att vara vissa att ej tröttna på vår färd, vilja
vi först för att pröfva vår förmåga göra en liten tur kring
jorden, kanske ock för att, i fall någon der ute skulle göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
