Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
hölje». Fig. 4 förtydligar detta. Det innersta, svarta lagret
är den egentliga solkroppen; ytterst är det värme- och
ljus-utstrålande höljet beläget, som af Herschel fick namnet
fotosferen, en benämning, som ännu bibehålles. Mellan dessa
båda lager fins ett tredje, hvars uppgift är att skydda den
mörka kärnan från förbränning. Fläckarnas förklaring blir nu
en lätt sak. Ur den mörka solkroppen frambryta då och då
väldiga gasmassor, som bana sig väg genom de öfre
dunstlagren. Vid ett sådant tillfälle uppstår en solfläck. För en
person i a skulle, som synes af fig., det svarta klotet synas
blottadt och just vara den mörka kärnan; gasmassan
utvidgar sig derefter i följd af förminskadt tryck, när den
kommer till midtellagrets öfre del, och då aftecknar sig dettas
genomskärning mot fotosferens bländande ljus som ett
kärnan omslutande gråaktigt bräm; det är halfskuggan. Men
efter någon tid måste i följd af rotationen fläcken tydligen
ändra utseende. I b skulle kärnan synas mer än hälften
förminskad och halfskuggans venstra kant vara totalt
bortskymd, precis såsom det sker i verkligheten. — Lägga vi nu
till denna träffande förklaringen af solfläckarnas natur äfven
det, att en Herschel stod bakom hypotesen, är det ej att
undra på, att verlden nära ett halft sekel trodde solen med
dess företeelser vara en känd hemlighet.
Men ännu mer! En blick på figuren kommer oss
genast att utropa: Då kan ju solen bebos! Ja, hvarför icke.
Det hafva många store män trott, och Herschel sjelf ansåg
intet hinder derför förefinnas; likaledes ansågo Arago,
Humboldt m. fl. solen beboelig, till och med för väsenden liknande
oss. För Herschel m. fl. gälde han dock som bostad för de
saligaste af alla väsenden. Der är ju ingen natt, ingen
vexling af ljus och mörker, köld och värme, utan en evig vår, som
med aldrig sinad gifmildhet utströr sina håfvor. På denna
eviga solskenskust känner icke tillvaron några jordlifvets
inskränkningar, ja hvarföre skulle något dödens gift
strömma genom dess ådror! »Dessa lyckliga väsenden», säger
Bode, »som bebo detta privilegierade klot, känna intet
behof af ljus’ och mörkers omskiftning; ett outsläckligt ljus
strålar utan återvändo för deras ögon. Midt i solens glans
känna de sig trygga i skuggan af den Allsmäktiges vingar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
