Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kometerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mit); är den icke absolut omöjlig, ha vi ingen garanti för
att den skall dröja så eller så många hundratusen år; den
kan lika väl öfverraska oss i den dag som är, »och då skall
ingen Laplace kunna rädda oss undan förstörelsen».
»To be, or not to be, that is the qvestion».
Nåväl, vi vilja fortgå vidare, men måste först göra oss
bekanta med en annan kosmisk företeelse: stjernfallen.
Sjelfva ordet stjernfall angifver nogsamt den
föreställning man fordom gjorde sig om dessa korsande strimmor,
dessa blixtsnabbt lysande punkter, som man nästan alltid
vid klart väder varsnar på natthimmelen, och många ibland
oss hafva en gång fått hålla till godo med den förklaringen
att dylika strimmor verkligen beteckna »fallissementer» i
stjerneverlden. Ett ögonblicks lindrig eftertanke var dock
tillräckligt att låta oss tvifla på sanningen deraf; ty utan
någon kännedom om stjernornas verkliga storhet, insågo vi
dock nogsamt att, om de på så sätt i oändlighet nedfölle
hvar qväll, det till slut icke skulle bli några stjernor qvar
på himmelen. Det borde hvar och en inse, men det fins
menniskor, som icke tänka alls, och derföre tro ännu många
på stjernornas nedfallande.
Om Arkadiens herdinnor berättas, att de togo i vissa
lyckliga ögonblick inträffande stjernfall som osvikliga bevis
på att deras ömmaste känslor vore besvarade, och det var
onekligen en vacker meteorologi, som vi icke desto mindre
tillstyrka att ej hålla för mycket på, om den nemligen ännu
i vår materialistiska tid möjligen räknar anhängare. Lika
litet kunna vi rekommendera den åsigten, som förklarar
stjernfallen för helgonens tårar, ty ehuru det nog kunde ha
sina skäl, är det dock föga troligt att de der heliga
varelserna sitta der uppe och »gråta silfvertårar öfver jorden»;
tacksammare göra ska vi väl tro dem om. Vetenskapens
förklaring är ej fullt så poetisk, men mera sann, och det är
då vår pligt att offra det blott poetiska för det sanna.
Sedan gammalt hade man iakttagit tvenne skilda slag
af stjernfall: sådana, som utan inbördes sammanhang tyckas
framträda här och der i en viss oordning (sporadiska), och
sådana, som i en mer eller mindre kontinuerlig ström synas
utgå från en bestämd punkt på himmelssferen (systematiska).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
