Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Fixstjernhimmelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fängslat oss i sagan, och äfven der han vandrar der uppe
på vintergatans sky är han lika tilldragande och intressant.
Han utsänder Augustimeteorernas ström och bär en nebulosa
som signet på sin högra hand och en annan som prydnad
på svärdfästet, samt uppbygger oss dertill (och det är hemskt,
men hjelten är barn af sin tid) med att låta oss se hur
Medusas afhuggna hufvud ännu hvart tredje dygn rynkar på
sitt högra ögonbryn. Ja, till denna romantiska trakt af
himmelen ställa vi vår färd, kastande i förbifarten en blick på y
i Andromedas högra fot, der verldsdansen trades af planeter,
skimrande i orange, grönt och safirblått. Det var till
systemet 7j i Perseus vi skulle, hvilket, såsom nyss nämdes, har
den ena solen purpurröd och den andra azurblå, och hvilkas
inbördes apparenta lägen, sedda från den planet vi gästa,
tydligen måste vexla på tusen sätt*).
Vår första dag på den nya jorden är i intet lik våra dagar
här nere. En blå sol skrider fram på firmamentet och kläder
naturen i en delvis ljus- och delvis mörkblå drägt med för öfrigt
vexlande nyanser af sällsammaste slag. På den i indigo
eller nästan violett gående himmelen tindrar här och der
en stjerna oss till mötes, och öfver land och vatten breder
sig ett halfdunkel, som icke är ljus, icke mörker, icke natt,
icke dag efter våra jordiska begrepp. Men stunderna ila,
solen sänker sig mot synranden och sluter sitt smäktande blå
öga. En djup skymning sveper sin slöja om naturen, men
blott för några ögonblick; ty redan bebådas den röda solens
ankomst i öster genom en morgonrodnad, som lik en oerhörd
brand tyckes antända hela himmelen. Glöden tilltager, den
blå solens sista strålar slocknar i vester — och berg och
skogar och fält bada i ett omätligt haf af purpur och guld.
Skapelsen har på några ögonblick undergått den fullständigaste
förvandling. I stället för en violett himmel, hvälfver sig
en kupa af glöd öfver våra hufvuden, och den natur, som nyss
drömde i den blå skymningens magiska skrud, har försmält i
den eldkyss, himlen tryckt på dess läppar. Och så fortsätta
*) Med kännedom om ett planetsystems anordning, låta nedannämda
förhållanden lätteligen tänka sig som verkliga, med planeter, som omkretsa
olikfärgade, hvar andra nära liggande och genom tyngdkraften
sammanbundna solar.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
