Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Fixstjernhimmelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljus, eller kanske ha redan här och der på deras ytor stora
slaggfläckar bildat sig, ett symptom af ovilkorligt döende,
eller kanske att fläckar, analoga med solfläckarne, i oerhörd
grad hemsöka dessa solar? Den ena så väl som den andra
af dessa orsaker skulle möjligen kunna åstadkomma en
verkan, sådan som den gifna, men om så förhåller sig är ovisst,
ja rent ut sagdt mycket tvifvelaktigt; åtminstone äro
andra orsaker tänkbara med sådana verkningar. Periodiciteten
förutsätter en regelbundet återkommande inverkan af samma
orsak, det kunna vi med visshet antaga, men ingalunda
hvilken en sådan orsak är; dock torde antagandet af en
mindre utstrålningsförmåga hos vissa trakter af deras ytor
ha största sannolikheten för sig.
Hvad angår stjernor af kontinuerligt till- eller
aftagande glans, har man antagit att, der föränderligheten (i fall
den faktiskt förefins) försiggår endast långsamt under
århundradens eller tusendens lopp, de möjligen med oerhörd
hastighet kunna röra sig till eller frän den punkt i rymden,
der vårt solsystem är beläget, ett, som straxt skall visas, dock
föga rimligt antagande.
Sannolikare torde vara, att dessa stjernor befinna sig i
ett tillstånd af till- och aftagande värmegrad och att de i
förra fallet äro stadda i ett så att säga progressivt och i
det senare ett regressivt stadium af sin tillvaro. Det låter
vidare tänka sig, att föränderligheten samt den långsamt
till- och aftagande styrkan hos dubbelstjernornas ljus kunna
vara beroende af de i följd af banornas stora excentricitet
betydligt vexlande afstånden mellan de respektive solarna;
åtminstone gifves det stöd för antagandet af en förökning
hos ljusstyrkan samtidigt med solarnas närmande till
hvarandra. Parstjernan till a i Centauren är i äldre kataloger
hänförd till 4:e storleken, men är nu af den andra.
Omloppstiden är 85 år, och det är visadt, att de båda solarna
för närvarande befinna sig i sitt närmaste granskap till hvar
andra, hvadan ett egendomligt sammanträffande af tilltagande
glans och förminskning i afstånd synes förefinnas. Enahanda är
som bekant fallet med kometerna, och af vidstående figurer
synes det ej vara alldeles otroligt, att stora omhvälfningar
böra kunna försiggå då solarna vistas hvar andra närmast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
