Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Lifvet i verldsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rien öfver allt är den samme, och stöder sålunda begreppet
om skapelsens enhet på samma gång som det universela i
dess karakter.
Det vigtigaste stödet för läran om lifvets existens i
verldsrymden är att söka i meteorstenarnas organiska
beståndsdelar. Redan 1806 konstaterade Berzelius tillvaron
af organiska ämnen i dessa kroppar och uttalade dervid
såsom sanning, att en organisk tillvaro i verldsrymden vore
med detta fynd ådagalagd. Sedan har genom Wöhlers med
flere forskares enstämmiga utsago ytterligare stöd vunnits
för satsen. Men, invänder någon, låt vara, att vi på vår
jord icke känna några fall för kolets fria förekomst, och låt
vara vidare, att vi icke känna något annat sätt för kolsyrans
sönderdelning än förmedelst soljusets och klorofyllens
samverkan (i växternas blad och gröna delar), deraf kan ändå med
visshet icke slutas till de funna kolsubstansernas
härstammande från organiska former; ty hvem vet om icke på andra
verldar kolet kan förekomma fritt, och om der icke andra
sätt än här för kolsyrans sönderdelning kunna finnas. Det
kan således hända, att man här bygt på en alldeles falsk
premiss, hvadan konklusionen, lifvets bevisade förhandenvaro
medelst funnet kol i meteorstenarna, ock måste vara falsk.
Vi medgifva det berättigade i denna invändning, men
blott för att i nästa ögonblick låta den falla. Genom Daubrées
med fleres undersökningar har det nemligen ådagalagts, att
meteorstenarna innehålla, utom kol, kolväte, kolväteföreningar,
äfven torf och bituminösa ämnen, af hvilket förra fynd
åtminstone ovedersägligt bevisas, att organiska processer af
samma slag som på jorden förekomma äfven ute i
verldsrymden. Men vet man då väl, hvarifrån dessa stenar
kommit? Kanske de rätt och slätt äro af telluriskt ursprung,
och hvad bevisa de då? Visserligen var det en tid, då man
så trodde, men visst är ock, att den tron numera är
fullkomligt antiqverad. Att en meteorsten skulle kunnat
slungas ur en vulkanisk krater och i följd af denna initialrörelse
sedan erhållit sådana egenskaper, som tillhöra dessa stenar,
är absolut orimligt. Nåväl, men så äro de väl komna från
månen då? Ja, det vore väl något rimligare. Månen är ju,
sedan gammalt känd för hvarjehanda konstgrepp, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
