Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Astronomiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men om också Aristoteles genom sin ovetenskapliga
verldsåsigt och olycksaliga auktoritet hämmat den senare
vetenskapliga utvecklingen, har han dock gjort den
induktivt-naturvetenskapliga forskningen oförgätliga tjenster. Han
är den undersökande, genom observationer efter fakta
sökande vetenskapens fader och skall derföre ännu länge
förblifva »il maestro di color che sanno». Han lärde äfven i
likhet med Pythagoras jordens runda form.
Med undantag af Metons och Kallippos’ reglerande af
tidräkningen, kan den grekiska astronomien dock först med
Hipparkos sägas hafva erhållit en fullt vetenskaplig karakter,
hvarföre han ock med skäl anses som den positiva astronomiens
grundläggare. Hipparkos var född (sannolikt omkring 160 f.
Kr.) i Nicea i Bethynien och vistades det mesta på ön
Bhodos, sysselsatt med omfattande observationer och beräkningar,
hvilka vittna om en öfverlägsen skarpsinnighet i förening
med en sällsynt iakttagelseförmåga; han var den förste, som
på vetenskaplig väg beräknade sol- och månförmörkelser,
bestämde månens horisontalparallax till 58’ 15" (den verkliga
varierar mellan 57’ och 61’), upptäckte och beräknade(?)
dagjemningspunkternas förflyttning och skall till och med
hafva känt solens framåtskridande rörelse i rymden, något, som
dock torde kunna betviflas eller åtminstone reduceras till aning.
Hipparkos anses vidare för den förste, som användt
astronomiska tabeller, konstruerat himmelsglober och å dem riktigt
angifvit stjernornas läge; dock berättas redan Anaximandros
(f 547 f. Kr.) hafva gjort försök dertill.
Vid sidan af den store niceensaren intager den
ypperlige observatören Aristarlcos från Samos (omkr. 260 f. Kr.)
ett framstående rum; han räknade solen till fixstjernorna,
hvilkas afstånd han ansåg så stora, att jordbanan derifrån
skulle te sig endast som en punkt, något som ock faktiskt
är fallet, försvarade jordens rörelse kring solen i en lutande
bana och lärde vidare, att natt och dag förorsakas af jordens
vridning kring sin axel. Eratosthenes (f 194 f. Kr.), bör
ihågkommas som den förste, hvilken försökte att genom
mätningar bestämma jordklotets storlek; äfven var han
framstående geometer. Slutligen hafva Euklides (omkr. 300
f. Kr.) och Arkimedes från Syrakusa (mördad vid Syrakusas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
