Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Astronomiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ Tyge Brahes noggranna observationer ett förarbete utan
hvilket Kepler, enligt egen försäkran, icke skulle kunnat
realisera sin upptäckt. Sedan emellertid de planetariska
rörelselagarna en gång voro funna och Galilei påvisat lagarna
för kroppars rörelse och fall, var gravitationslagen en
konseqvens, hvilken Kepler synes bort kunna draga. Man har
sagt, att om han varit något mera skeptisk än han var, skulle
han kanske gått den store engländaren i förväg. Huru som
helst, säkert är, att hans verldsåskådning ej var synnerligt
egnad att föra honom på den rätta vägen.
Redan Platon
ansåg geometrien vara
den vetenskap, på
hvilken hela
skapelsen vore baserad,
äfvensom att
gudomen sjelf idkade
geometri, och ur en
sådan eller
närbeslägtad föreställning
utvecklade sig tidigt
den egendomliga
läran om »sferernas
harmoni». Pythagoras
uppgifves som
skaparen af denna lära.
Planeterna förorsaka,
mente han, toner likt
hvarje annan i hastig
svängning varande
kropp. I följd af deras
olika afstånd från solen blifva emellertid dessa toner af olika
djup, hvarvid Merkurius gifver den högsta och Saturnus
(enligt ett annat system fixstjernsferen) den lägsta. Dessa
toner stå i ett högeligen musikaliskt förhållande till hvar
andra och åstadkomma i kraft deraf en harmoni,
öfverstigande allt hvad jordiska öron hört. Denna harmoni skulle
af menniskorna kunna förnimmas, om de ej från sin födelse
vore dervid så vana, att förnimmelseförmågan ginge förlorad.
Fig. 41. Isak Newton.
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
