Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 30 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den elektriska stålframställningen revolutionerar stålmarknaden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vilken i man av behov matar den med flytande stål som skall renas.

For närvarande finns i hela världen över 100 Héroultsugnar i bruk särskilt
i Amerika, Tyskland, England och Frankrike.

En av de vackraste användningar denna apparat fått i Amerika är vid
stålverken Illinois Steel Co. i South Chicago, som redan 1909 hade
installerat en ugn för 15 ton. Ditintills hade de största
apparaterna icke överskridit en kapacitet på 7 ton.

Man har här kunnat direkt framställa svavel- och fosforfritt stål i den
elektriska ugnen i stället för att helt enkelt rena en metall som redan
blivit befriad från största delen av sina föroreningar.
Héroultugnen i South Chicago matas nämligen med flytande stål från
en sur Bessemerkonvert, som lämnar kvar fosfor och svavel. Man kan
på detta sätt behandla 15 ton stål pr dygn om 24 timmar. Varje operation varar
omkring en timme och 20 minuter, varvid åtgå nära 230 kilowatt, d. v. s.
omkring 200 kw pr ton stål, samt fyra kilo grafitelektroder. En av de
största fördelarna med denna ugn är att den fungerar säkert och enkelt,
ty avbrott för reparationer förekomma sällan, under det vissa ugnar som ha
elektroderna införda i botten få denna genomborrad oupphörligt, vilket gör
driften intermittent. Den inre beklädnaden i Héroults ugn är gjord av
brand kalksten, vilken på några minuter kan ersättas på de ställen där
den möjligtvis blivit förstörd under arbetet.

RÖCHLING-RODENHAUSERS ELEKTRISKA UGN FOR TREFAS VÄXELSTRÖM
A, bana för att stjälpa ugnen; B, en av
magnetkärnorna; C, uppvärmningsledning; D, rum
för metallsmältningen; E, kontakt som överför
strömmen till badet i rummet D.

Den elektriska induktionsmotståndsugnen av typen Röchling-Rodenhauser,
som användes vid stålverken i Völklingen (tyska Lothringen),
arbetar med trefasväxelström. Den är i plangenomskärning nästan
cirkelrund och monterad på ett par krökta skenor, så att den kan lutas ned vid
gjutningen Uppvärmningen sker genom en anordning, som grundar sig
både på induktion och ledningsmotstånd. De inre kontakterna överföra
strömmen till badet medels plattor, som icke bliva ledande förrän vid
mycket hög temperatur.

Man tar bort fosforn genom tillsats av kalk och därpå
reducerar man badet med manganjärn och kiseljärn.
När slaggen blivit vit tar man bort svavlet. Metallen
rekarbureras så snart slaggen från avfosforiseringen
blivit avlägsnad. Fore gjutningen prövar man stålets
kolhalt genom en hastig analys gjord på platsen.

Då man behandlar redan förut smält metall kan man på två eller
tre timmar erhålla ett ton fint stål, till kvaliteten jämbördigt med
degelstålet, for en energiåtgång på 200 à 300 kilowattimmar. Om man
tillsätter metallen i stycken blir åtgången på elektrisk energi större och
uppgår då till 900 kilowattimmar pr ton framställt stål.

Elektroderna till de elektriska ugnarna erhållas genom att
sammanbaka olika material: koks, träkol, antracit, sot, benkol, petroleumkoks,
grafit. För att fästa det fina pulvret, som erhålles genom sönderkrossning,
användes stenkolstjära.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>