Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 38 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kartläggning frän luften

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man har då framför sig en fotografi som utgör en fullkomligt korrekt
karta med alla detaljer som synas från ett aeroplan och förminskade
till sina relativa proportioner.

För att giva den fotografiska kartan ännu större precision och göra
avläsningen lättare har Scheimpflug försökt sig på att erhålla
stereoskopiska bilder, det enda sättet att få fram höjddifferenserna i det
överflugna området. För att åstadkomma detta måste man fotografera varje
terrängelement från två skilda punkter, vilket erbjuder många
svårigheter men dock har lyckats. För övrigt har man ett mycket enklare medel
att utmärka markens nivåskillnader. Enligt en teori, som uppställts av en av
Scheimpflugs medarbetare, ha vissa färger förmåga att giva intryck av sänkor,
andra av höjningar. Det fysiologiska färgsystemet har blivit använt på
Scheimpflugs kartor och givit ganska gott resultat. Dalar och låga slättland
hållas i ljust grönt, kullar och berg i brunrött.

SCHEMA ÖVER PERSPEKTOGRAFEN H D, reproduktionsplanet; H B, objektivplanet; H C, originalplanet; O, skärningen mellan reproduktionsplanet och originalplanet; H, objektivets förskjutningslinje; S1 S2, skruvar med lika gänghöjd; F, fokalplan.

SCHEMATISK BILD AV DOUHETS APPARAT M, vev; N, visare; C, graderad skala; H, drivpropeller; B, växellåda; D, transmissionsaxel; J, J1, J2, tandhjul; E, kedja; P, objektiv; O, fotografikamera; L, sekundärt objektiv för att fotografera höjdmätaren och kompassen K.

Dessa färger framhäva terrangens relief vid första anblicken.

Överste Douhets apparat, cine-aerofoton, strävar icke direkt till samma
mål som den föregående. Med denna
kan man icke taga verkliga luftkartor liknande Scheimpflugs fotokartor,
men man kan på mycket kort tid få en fotografi av en luftfärd utan
minsta avbrott på bilden. Den är sålunda av ofantligt intresse för
upprättandet av de blivande luftrouterna. Utan ny laddning
kan apparaten nämligen från exempelvis l 000 meters
höjd fotografera en terrängremsa av 600 meters bredd och
250 kilometers längd.

En positiv kopia av en sådan bild som automatiskt rullar upp sig framför
flygarens ögon gör att han kan följa samma väg utan möjlighet att råka vilse.

Apparaten består huvudsakligen av en kamera, vars objektiv är ställt i lutning
mot marken. Bilden upptages på en film, som är tillräckligt lång för att kunna
mottaga 300 fotografier efter var andra, var och en 6 centimeter bred.
Filmen rullas upp automatiskt och bilderna förenas den ena efter den
andra med förvånansvärd precision.

Filmremsans hastighet regleras av aeroplanets hastighet medels en liten
propeller, som sättes i rörelse av luftdraget vid aeroplanets förflyttning,
och som genom sin rotation sätter mekanismens drivaxel i rörelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>