Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De stora amerikanska trusterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att kunna triumfera ha behov av särskilda privilegier som totalt utestänga
varje obehaglig konkurrens.
Det är här sådana konstlade förhållanden inträda som den
amerikanska järnvägsförvaltningen och tulltariffen.
Förenta Staternas järnvägar ha en alldeles särskild karaktär. Då de första
banorna planerades och byggdes uppslukade det privata livet nästan helt
och hållet samfundslivet. Staten överlät åt det privata initiativet omsorgen
om och vinsten på företaget, utan att taga någon ersättning av bolagen för
de rättigheter man sålunda gav dem. Den förbehöll sig ingen tid, efter
vilken järnvägarna skulle bli statsegendom, och den reserverade icke ens
rätten för sig att kontrollera att allt sköttes effektivt. Följden blev att
järnvägsdirektörerna blevo veritabla potentater, som hade full frihet att
förvalta en allmän inrättning i sitt privata intresse. Följaktligen kunde
trusterna erhålla mera gynnade tariffer genom att intressera järnvägsägarna
i sina affärer; och genom dessa favörtariffer, som gav en viss industrigren
monopol på transporten, kunde denna monopolisera sin industri efter behag.
Vi se här hur en inskränkning av statens normala funktioner kan
förvandla det vanliga industriella koncentrationsfenomenet till ett monopol.
Skyddstariffen verkar, fast på annat sätt, i samma riktning: den visar hur
en överdrift av statens makt kan åstadkomma en liknande verkan. I
säkerhet bakom den förskansning, som utgöres av höga skyddstullar, är
det lätt att begränsa varutillförseln på en sluten marknad. Ingenting
hindrar då industrimännen att i likhet med sockertrusten inskränka
produktionen och höja försäljningspriset.
De stora kapitalisterna Vanderbilt, Gould, Harriman, Rockefeller,
Pierpont Morgan höggo in på alla industriella och kommersiella organismer i
Förenta Staterna och blevo järnvägskungar, petroleumkungar eller
stålkungar. Deras strävan, som hade till mål att döda konkurrenterna och höja
priserna i ofantlig proportion på konsumenternas bekostnad, började till
slut oroa staten. Shermann-lagen, som gick igenom 1890, bestämmer
att upphovsmännen till varje sammanslutning i syfte att inskränka det fria
varuutbytet mellan unionens olika stater och främmande länder, skall
straffas med böter till 5 000 dollars eller fängelse under ett år. Men
trusterna ha dock tydligen fortsatt att utveckla sig på bästa sätt, ty
Stock-Exchange i New York eller börsen vid Wall Street, som 1890 noterade
tjugu truster kan nu inregistrera över fyrahundrafemtio, vilka tillsammans
representera ett kapital på omkring 35 milliarder.
Ofantliga förmögenheter skapades av trustbildarna, och de underbaraste
resultaten ur denna synpunkt åstadkoms av John D. Rockefeller,
petroleumkungen, vars tillgångar av alla slag uppskattats till över 2 milliarder
kronor.
Trusterna ha icke gått över Atlanten emedan de speciellt amerikanska
förhållanden som gynnat deras uppkomst i Förenta Staterna saknas här
hos oss i Europa; men en europeisk form av dem har kommit till synes
i en allt kraftigare koncentrering av våra industrier. Så ha t. ex.
sockerfabrikerna slutit sig tillsammans för att utestänga konkurrensen och
fastslå pris som ingen av dess medlemmar får gå under. Detsamma är
förhållandet med fotogenraffinaderierna.
Även i Förenta Staterna har den gamla brutala och egoistiska trusten
numera dött bort. Dess nuvarande ställföreträdare gör stora tjänster och
bidrar till konsumenters och producenters allmänna bästa utan att som
den gamla trusten tjäna till att samla ihop stora förmögenheter åt enskilda
på det allmännas bekostnad.
Nyligen har president Wilson av ståltrusten erhållit en sänkning av
försäljningspriset på stål med en tredjedel, vilket skulle ha varit omöjligt om
icke denna väldiga industri legat centraliserad i några få händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
