Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökdjur och andra apor på borneo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordning. Där har också spökdjuret eller spökapan, såsom det även kallas,
ännu sin plats, och tydligen med rätta, fastän det i många hänseenden
väsentligt skiljer sig från det talrika, i nämnda ordning inrangerade
sällskapet. För övrigt har kunskapen om det lilla djuret varit mycket
knapphändig, i det att blott helt få exemplar kommit till Europa och i de
fackkunnigas händer. Även i sina hemtrakter Borneo, Sumatra, Celebes,
Filippinerna och några andra av de Malajiska öarna, är det mycket
sällsynt. Det lever ensamt eller parvis, har nattliga vanor och uppträder även
i övrigt så att det undgår uppmärksamheten. Robert Shelford är en av
de få, som lyckats komma det inpå livet och hålla det i fångenskap. Han
torde också hittills vara den ende, som lyckats få fotografier av det i
levande livet, och som hans beskrivning innehåller åtskilligt nytt och
lämnar intressanta kommentarer till de förträffliga bilderna, må ur densamma
följande anföras:
"Spökdjuret är den egendomligaste lilla varelse, man kan tänka sig, och
som intet exemplar ännu kommit till någon zoologisk trädgård i Europa,
blir naturforskaren, då han först påträffar djuret i dess hemland, högst
överraskad av dess sällsamma utseende. Kroppen, som är klädd i en
mjuk brun päls, är blott omkring fem och en halv tum lång; svansen är
sex tum lång och alldeles naken med undantag för en kvastlik tofs av
spridda hår vid spetsen. Huvudet är nästan klotrunt och ögonen oerhört
stora. De likaledes stora öronen stå rakt ut från huvudet och äro mycket
rörliga och känsliga. Under vilan äro de skrynkliga och delvis hopdragna
i transversala veck, men vid minsta buller spännas de ut och alla spår av
skrynklor försvinna. Nosen är mycket kort, och läpparna äro ganska tjocka
och köttiga, vilket ger djuret ett putslustigt utseende, särskilt då det är
belåtet och befinner sig väl. Jag har ibland av mina vänner blivit
uppmanad att beundra favorithästars eller hundars ’leende’, men efter mina
erfarenheter av mångahanda djur kan jag försäkra, att intet kan le lika bra
som spökdjuret.
I förhållande till kroppen äro bakbenen mycket långa, och spökdjuret
ar följaktligen i stånd att göra betydande språng. Det måhända mest
anmärkningsvärda i dess anatomi är emellertid händerna och fötterna.
Dessa äro nakna med undantag för litet ludd på baksidan av mellanhands-
och mellanfotsbenen. Både fingrar och tår äro utomordentligt långa och
smala samt sluta i stora platta skivor, liknande sugskivorna hos lövgrodan.
Även i fotledens stora längd finns ett grodliknande drag. Med tillhjälp
av sina fästskivor kan spökdjuret utan svårighet klänga sig fast även vid
vertikala ytor, om de ej äro för glatta. Naglarna på alla fingrarna och tårna,
med undantag av de andra och tredje, äro mycket små, triangulära till
skapnaden och inbäddade i de köttiga skivorna; men på andra och tredje
tårna ha naglarna formen av utstående klor. Stortån är stående mot de
övriga, men icke så tummen. Huden på fingrarnas och tårnas undersidor
är betäckt med talrika rynkor och sprickor, som antagligen bidraga till
fasthållandet av de insekter, på vilka spökdjuret lever.
Jag brukade föda ett fånget spökdjur med kackerlackor och gräshoppor,
och jag iakttog hur den lilla varelsen oföränderligen brukade springa fram
till sitt byte, gripa det med bägge händerna samt illa tilltyga det och
därpå bita av alla de delar av insekten, som stucko ut utom greppet.
Ej ens den allra halaste kackerlacka kunde klara sig, sedan den blivit
gripen av dessa långa, smala fingrar.
Dyakerna (infödingarna på Borneo) försäkra, att spökdjuret kan vrida sitt
huvud runt i en fullständig cirkel; men detta är en överdrift av det
faktum att djuret kan vrida det i en halv cirkel, d. v. s. att det, om det
fäst sig på en vertikal yta kan utan att ändra ställning titta en iakttagare,
som står mitt bakom, rätt i ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
