Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 55 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nickelproduktionen och nickels användning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Efterfrågan på nickel har sålunda stigit betydligt under de sista tio
åren. Från 400 ton 1908 har konsumtionen sa småningom gått upp
till ornkring 27 000 ton pr år.

Som vi sade här ovan är nickel ganska sällsynt i naturen.

ETT MALMTÅG ANLÄNDER TILL CENTRALSTATIONEN (NYA CALEDONIEN) För att kunna tillgodogöra sig malmen har man förenat de viktigaste gruvcentrerna och utskeppningshamnarna med järnvägar, på vilka malmen forslas fram.

Omkring 1840, d. v. s. nära hundra år efter Cronstedts upptäckt,
exploaterade man blott de svavel- och arsenikhaltiga nickelmineralen eller
nickelhaltiga koboltmineral.

Först 1865 upptäckte J. Garnier på Nya Caledonien garnieriten, ett nytt
mineral, som innehåller 8-12 % nickelmetall. Garnieritfyndigheternas
exploatering började år 1875 och översteg 1899 100 000 ton pr år. Man
bryter nu på Nya Caledonien ansenliga mängder av dessa vattenhaltiga
silikat» vilkas handelsvärde uppgår till 7 % nickel efter torkning vid
100 grader. Bristen på kommunikationer och arbetskraft har krävt
ofantliga anläggningar for att göra gruvorna givande. De viktigaste
fyndorterna äro förenade genom vägar, järnvägar eller linbanor samt
telefonnät. Vid kusten finnas flera inlastningsplatser, från vilka malmen lastas
direkt ned i fartygen, seglare eller ångare, som föra den till Europa.

De stora smältverken, som anlades i Thio 1911, mottager malmen på
en linbana av 17 kilometers längd, vars pelare på flera ställen äro 25
meter höga. Detta verk, som kan behandla 60 000 ton malm pr år,
framställer antingen rostade och till 45 % anrikade malmer, vilka
transporteras till Europa under namnet koncentrationssten, eller också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>