Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 78 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strövtåg i vetenskapens omgivningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Telefoten.

Vetenskapen och Livet beskrev i sitt marsnummer för 1917 en
skrivmaskin, som själv skrev ned en text som man satte framför densamma.
Apparaten var grundad på egenskaperna hos selen. Här ha vi en
maskin, som skall göra det möjligt för oss att se på långa avstånd genom
att använda samma ämne.

Vi ha redan varit med om telegrafen och telefonen, som överföra
det talade ordet längs tråden; nu kommer telefoten, som skall hjälpa
oss att se vad som finns i andra ändan på tråden. Liksom på
skrivmaskinen utgöres dess viktigaste organ av ett artificiellt
öga, där bilden uppstår på en näthinna som är sammansatt av mycket små
selenceller, vilka ligga tätt intill varandra.

Man framställer numera selentrådar av ungefär en femtiondels millimeters
diameter. Cellerna kunna sålunda bildas av segment av sådana trådar
av omkring en femtedels millimeters längd. Men denna näthinna måste
vara känslig, levande på något sätt. Känslighet får den genom selens
märkvärdiga egenskap att förändra sin elektriska ledningsförmåga i
omvänd proportion till belysningsstyrkan. Om man sålunda i en strömbana
inför en selencell och en glödlampa, kommer lampan att vara släckt om
cellen själv befinner sig i mörker under det den tänder sig om
selencellen blir belyst. För att åstadkomma större känslighet kan man placera
lampan i en andra strömbana genom att införa ett relä, som gör variationerna i
lampans ljusstyrka mera märkbara.

Om sålunda var och en av de små cellerna i näthinnan, som kunna
betraktas som punkter, är införd i en strömbana innefattande ett relä och
en lampa, så komma de på en tavla uppsatta lamporna att i form av ljusa
eller mörka punkter återgiva de belysta eller förmörkade punkterna på
den artificiella näthinnan. Men för att få en noggrann bild ersätter man
lamporna med små platinatrådar av samma storlek som selencellerna och
insatta på en tavla. Tavlan inneslutes i ett glashölje som göres så
lufttomt som möjligt.

Man får på det sättet en serie av ljusa eller mörka punkter som
reproducera bilden på näthinnan enligt ungefär samma metod som en kliché
återger en bild i form av större eller mindre svarta punkter,
som man kan se på våra bilder här.

Denna maskin har lika litet som skrivmaskinen blivit
konstruerad, men man förstår lätt vilken nytta man skulle kunna ha av den.
Den är invecklad och dyrbar, men skall utan tvivel kunna förenklas.


SCHEMA ÖVER TELEFOTEN
p, element; R, relä.

En elektrisk brevöppnare.

Elektriciteten har funnit vägen också till kontorsmaskinerna och en av
de senaste nyheterna är en apparat som öppnar 73000 brev på åtta
timmar. Breven läggas i packar om cirka 50 stycken på ett bord och föras av
två gummivalsar längs ett par knivar. Dessa kunna inställas så att man icke
behöver riskera att de skära in i själva brevet. För att man under arbetet
icke skall skära sig i fingrarna mot knivarna äro dessa anbragta bakom
en skyddsanordning. Apparaten drives av en 1/20 hästkraft motor och de
uppskurna breven falla ned i en behållare bakom maskinen.
Brevöppnaren som kommit i bruk i en mängd affärshus, där man varje dag har en
stor korrespondens att öppna, är lättskött och arbetar tack vare den
noggranna inställningen av knivbladen synnerligen tillfredsställande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>