Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De nyare framstegen i astrofotografiska undersökningar av töckenstjärnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av 1890-talet hade H. M. kejsaren inbjudits till observatoriet i Berlin av
dess dåvarande direktör. Vid tillfället demonstrerade denne den vid
denna tid med mycket intresse motsedda undersökningen av en ny
omkring fjorton månaders periodisk förändring i jordaxelns läge, vilken just
hade blivit konstaterad. Då härvid framhölls huru liten denna oscillation
egentligen var - blott någon bråkdel av en bågsekund - lär H. M. med
studentikos älskvärdhet ha utbrustit: "Gott sei dank, ich glaubte, dass die
ganze Kiste caput gehen würde." Som sagt, sammanträffandet å
observatoriet i Berlin blev kordialt och den nya refraktorn därpå beviljad.
Den blev dock fullbordad först 1899 och är en dubbelrefraktor med en
visuel och en fotografisk tub, vilken senare har ett objektiv av 80 cm.
Den har betingat ett pris av 260 000 mark, varav 110 000 mark komma
blott på de optiska delarna. Det franska Nationalobservatoriet i
Meudon går något längre med ett 32,5-tums objektiv, 1891. Dessförinnan
hade emellertid 36-tums refraktorn å Lick-observatoriet i Californien
installerats 1888 och sekunderades 1897 av 40-tums refraktorn å
Yerkes-observatoriet i Williamsbay, Chicago.
På senare tid ha spegelteleskopen med vanligen på glas försilvrad sfärisk
spegel mer och mer kommit till sin rätt framför refraktionsinstrumenten
och detta av flera mycket viktiga skäl. Till en början är konstruktionen av
ett spegelteleskop lättare och följaktligen även priset billigare än för
en motsvarande refraktor. Den konkava spegeln har blott en yta att
poleras, under det att ett refraktorobjektiv sammansatt av t. ex. tre
linser har sex ytor, vilka skola med största precision slipas. Härtill
kommer att linserna ställa de största fordringar på exakt likformig eller
homogen konsistens hos glaset, då ju ljuset har att passera därigenom, under det
att spegeln icke ställer dylika fordringar, då härvid ljuset, som
reflekteras från silverbeläggningen, där icke har att gå igenom glasmassan. Den
reflekterande spegeln har för det andra det viktiga företrädet att vara
fullt akromatisk, i det den återkastar alla ljussorter (färger) på identiskt
samma sätt. Detta är isynnerhet av stor betydelse, då det gäller att
fotografera celesta objekt, emedan då med säkerhet alla fotografiskt
verksamma strålar bli tillgodogjorda, vilket icke är fallet med en refraktor, som
är korrigerad antingen för gula strålar eller, fotografiskt, blott för de
violetta och ultravioletta. Visserligen ägna sig de violetta strålarna
huvudsakligen för fotografi, men många celesta objekt innehålla violetta strålar
till mindre grad och det är då fördelaktigare att fotografera på
färgkänsliga plåtar i spektrets visuela delar. Under sådana omständigheter är en
för violetta strålar akromatiserad fotografisk refraktor uppenbarligen ej det
rätta hjälpmedlet. Om nu även till förmån för refraktorerna kan anföras
deras relativt större ljusstyrka, i det de genomsläppa en vida större
procent (omkr. 90 %) ljus än ett spegelteleskop reflekterar (ungefärligen i
senare fallet högst 75 %) så motväges detta dock av möjligheten att åt
spegelteleskopen giva vida större dimensioner än som är möjligt åstadkomma
för linser. På senare tid har man ock lyckats förhöja precisionen i
bildteckning av en spegel till nära nog samma som ernås med en refraktor.
Det är dock nödvändigt för den, som arbetar med en reflektor att tid efter
annan kunna ompolera eller omförsilvra densamma, då den med tiden
oxideras av luft och anlöpes av andra agenser, en omständighet som
bortfaller vid bruket av en refraktor. De härför behövliga manipulationerna hava
dock numera mycket förenklats och speciellt ha dr Heber D. Curtis samt
svensken C. A. R. Lundin, som var anställd hos optiska firman Alvan Clark and
Sons, givit jämförelsevis enkla föreskrifter för nyförsilvring av speglar
[1] (den senare metoden medels formaldehyd).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
