Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 86 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De nyare framstegen i astrofotografiska undersökningar av töckenstjärnor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 3. ÖPPEN SPIRALNEBULOSA, FOTOGRAFERAD AV KEELER MED DEN
S. K. CROSSLEY-REFLEKTORN VID LICK-OBSERVATORIET Å MOUNT HAMILTON.

Fig. 4. SPIRALNEBULOSA, SEDD SKEVT, SENARE STADIUM, VISANDE SPIRALENS
SÖNDERFALLANDE I KONGLEMERAT ELLER TÖCKENKNUTAR.

För denna sin insats i astronomisk forskning erhöll Common Royal
Astronomical Societys guldmedalj år 1884. Instrumentet såldes nästa år av
Common till herr Crossley i Halifax, England. Efter några års användning,
och då klimatet i Halifax icke visat sig lämpligt för instrumentets
begagnande där, skänktes detsamma av Crossley till Lick-observatoriet.

Av sina arbeten med reflektorn hade Keeler kunnat draga tvenne viktiga och
vittgående slutsatser: 1:o att det existerade på stjärnhimmelen
många tusenden av dittills okända nebulosor eller töckenstjärnor, 2:o att de flesta
av dem ha spiralformig struktur. Men huru mycket än Keelers fotografier avvunnit
stjärnhimmelen med avseende på nya detaljer hos objekten, så visade de dock å
andra sidan alltjämt hän därpå, att ännu kraftigare instrumentala resurser voro
önskvärda. Detta gäller särskilt de s. k. planetariska nebulosorna, vilka
oftast äro av smärre dimensioner.

Fig. 5. SPIRALNEBULOSA SEDD PÅ KANT, FOTOGRAFERAD AV J. E. KEELER.

Denna grupp av relativt fåtaliga nebulosor skiljer sig från de
spiralformiga därutinnan att de giva ett spektrum med ljusa linjer på mörk
botten, s. k. gasspektrum, under det att spiralnebulosorna å sin sida visa ett
kontinuerligt spektrum tydande på deras sammansättning av materie i fast eller
flytande form. De senare äro ock ofta till färgen rödaktigt lysande, något som vid
deras betraktande ovillkorligt ger intrycket av att de delvis äro avkylda under
glödtemperatur d. v. s. innehålla även mörk materia (jfr fig. 5). De planetariska
nebulosorna åter äro karaktäriserade av ett blåaktigt sken stötande i grönt, något som
är så mycket mera anmärkningsvärt, som denna färg är ganska sällsynt hos stjärnorna
i allmänhet. Blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>