Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 127 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Framställning av febertermometrar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Av PH. SANDRAC

Det var icke i går man kom på idén att mäta temperaturen på de
varmblodiga djuren och speciellt människan; febertermometerns historia
sträcker sig ganska långt tillbaka i tiden. Redan 825 har man
upptecknad en del försök, som visa att man trots de dåliga
instrument, som då användes, dock kunde erhålla noggranna
resultat. Sedan dess ha febertermometrarna fulländats till
fina precisionsinstrument och kommit i allmänt bruk. Alla
febertermometrar äro maximumtermometrar, d. v. s.
kvicksilvret stannar vid den högsta temperaturen, så att man
efteråt kan avläsa den.

Kvicksilverpelaren kvarhålles i sitt maximumläge av en konisk
långsträckt glastråd, som nästan fullständigt avstänger kvicksilvrets
passage genom röret en smula ovanför den nedre
kvicksilverbehållaren och hindrar pelaren att sjunka tillbaka.

BEARBETNINGEN AV TERMOMETERRÖREN Den främst sittande arbeterskan smälter samman de små kapillärrören i blästerlågan; den andra gör iordning manteln och den längst bort förenar manteln med kapillärröret.

Maximumprincipen uppfanns av Baudin, som 1860 framställde sådana
termometrar för meteorologiskt bruk. Omkring 1874 fabricerade en annan
parisare, Danger, maximumtermometrar för medicinskt ändamål, men
ingen trodde då att man därav skulle kunna göra en stor industri, förrän
tyskarna fyra eller fem år senare bragte den till en kraftig utveckling.

Tyskland hade före kriget världsmonopol på sina febertermometrar
med glasmantel. Därvid gingo de ofta så tillväga att de sände ut
termometrarna öppna och utan firmamärke, och läto importören i
andra länder sätta dit sitt namn och smälta ihop dem.
Allmänheten anade därför icke att alla dessa termometrar härstammade från
Tyskland, och det var först när kriget stoppade all export därifrån och
importörernas förråd började taga slut som man kom på det klara med att man här
stod inför ett beklagligt nödläge. Frankrike, som varje år tog in flera
millioner termometrar från Tyskland, såg sig tvunget att börja använda de
engelska och amerikanska prismatiska termometrarna, som äro svåra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>