Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 226 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Automobilmotorer drivas med lysgas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

voluminösa och bräckliga ballongen med en mindre tub, i vilken gasen
är komprimerad till flera atmosfärers tryck. Men som ballongen var först
i bruk och fortfarande användes mest skola vi börja med att beskriva den.

Till följd av sin stora volym kan gasbehållaren icke placeras annat än
på taket på bilen. Då denna är täckt måste man alltså förse den med en
särskild hållare anpassad efter automobilens typ. Det är dock i
allmänhet svårt att anbringa en sådan, och detta har avhållit många ägare till
täckta vagnar från att försöka kolgasen. Den var därför mest i
användning på öppna bilar, intill den dag då tuben med komprimerad gas
ersatte ballongen.

RÖRET SOM ÄR PLACERAT INUTI BALLONGEN FÖR ATT UNDERLÄTTA GASENS UTSTRÖMNING I RÖRLEDNINGEN e, skruvmutter; l, ligatur, som förenar röret med ledningen till motorn.

Ballongen är långsträckt; den är i tvärsektion stundom rektangulär, men
oftast halvcirkelformig, varvid den plana ytan vilar mot vagnens tak.
Dimensionerna variera naturligtvis efter bilens. Den är framställd av en
kautschukvävnad liknande den som användes i luftballongerna. Den är så
tät att gasförlusten på 24 timmar icke övergår 20 kubikcentimeter. Även
för regn ar den lika ogenomtränglig. Gasen drives in i ballongen från en
ledning som slutar i ett rör av några centimeters diameter försett med små
hål och anbringat inuti ballongen. När gasen skall användas strömmar
den ut genom detta rör och in i ledningarna även om höljet drives upp
av vinden; på detta sätt kan ballongen tömmas fullständigt.

Emedan gastrycket i ballongens inre endast är obetydligt större
än lufttrycket är det mycket viktigt att
icke gasutströmningen upphör när ballongen sjunkit ihop på något ställe.
Mr Ernst Lyon har därför försett ballongerna på sina vagnar med en
enkel men effektiv anordning, som viker ihop överdelen på höljet
regelbundet i samma mån som gasen går ut och ballongen sålunda krymper.
Det hela bildar ett slags sufflett som tvingar gasen in i det perforerade röret
som leder till rörledningen. Ballongen ar placerad i en träram på vagnens,
tak. Över densamma äro parallella gjordar av tyg fästa, vilkas,
ytterändar sluta i små förstärkningar som sitta fast på
ballongens sidor; förstärkningarna äro medels kautschukband
direkt fastsatta vid träramen. Då höljet blåses upp förmår
trycket, även om det är obetydligt att sträcka på kautschukbanden, men
allt efter som ballongen tömmes och trycket minskas draga dessa ned höljet
och minska så småningom ballongens volym anda tills all gas gått ur densamma.

Från ballongen föres gasen till motorn genom en så kort ledning som
möjligt. Alla ledningssystem som blivit försökta likna varandra.
Utloppsöppningen är belägen på ballongens framsida och ledningen, som består
av ett armerat kautschukrör slutar med några kranar. Den första av
dessa är en trevägskran d. v. s. den kan satta ballongen i förbindelse
antingen med en gasstation om man vill fylla ballongen eller med motorn
när denna sättes i gång. Mitt emot denna kran är beskickningsöppningen
på vilken man fäster fyllningsröret. Där nedanför sitter den andra kranen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>