Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 256 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödens små agenter av j. paul dupuy

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Under medeltiden utbredde "svarta döden", som den då kallades, förödelse överallt och decimerade befolkningen. Man uppskattar att den enbart under året 1348-49 krävde 25 millioner offer i Europa, d. v. s. en fjärdedel av hela dess befolkning. År 1605
förorsakade böldpesten 70 000-dödsfall i London. Staden övergavs fullständigt av de
överlevande som flydde ut på landet. Slutligen kom pesten 1720 till Marseille och satte skräck icke blott i denna stad utan i hela den franska medelhavskusten.

Efter en lång period av relativt lugn signalerade man för cirka tjugofem år sedan pesten i Kina. Snart därefter, 1893, visade den sig i Hongkong och sedan, 1896, i Bombay. Den engelska kommissionen, som har till uppgift att begränsa de farliga zonerna, uppskattar att under de tre år som följde förorsakade pesten sex millioner dödsfall ensamt i Indien.

Det var läkarna i samma kommission som påvisade att smittan kunde överföras från hamn till hamn med skeppsråttorna och deras loppor, till och med när ingen av passagerarna varit sjuk.

Denna upptäckt bekräftades av hälsovårdspolisen i San Francisco, när pesten plötsligt uppträdde där och åstadkom verklig panik.

I Förenta Staterna, Japan och många länder i tropikerna måste fartygen numera, när de ligga i hamn, förse sina förtöjningsändar med stora metallskivor som hindra råttorna och
deras parasiter att komma i land.

Man ar numera allmänt övertygad om att de flesta s. k. smittosamma sjukdomar förorsakas av bakterier, och att varje sjukdom har sin bakterie. Det ar också konstaterat att många av dessa bakterier icke flyga omkring i luften och drivas med vinden av en slump, utan de överföras från en person till en annan genom ett levande väsen.

MASSAKERN PÅ DE OSKYLDIGA. På den förstorade vingen ser man infekterade partiklar som flugan sedan stryker av sig mot nappen på flaskan.

Det finns till och med bakterier, vilka för sin fullständiga utveckling äro beroende av ett visst slags insekter. Och det förefaller som om dessa bakterier skulle försvinna om
ifrågavarande insektart kunde fullständigt utrotas.

Den hemlighetsfulla malarian.

Ett av de bäst kända exemplen på detta finna vi i den mikroskopiska organism som, efter vad man nu vet, är enda orsaken till malarian eller sumpfebern.

Denna protozoär, söm ar farlig under första delen av sin existens, håller till i människans röda blodkroppar. Den lever där ett könlöst liv och förökar sig genom att utsläppa sporer ungefär som svamparna.

Utsändningen av en generation sådana sporer medför dessa frossbrytningar som känneteckna malarian. Sporen kan sålunda i detta första tillstånd, då han ännu ar ofullkomlig, förorsaka en svar sjukdom hos de personer, i vilkas blod den kommit in. Den dödar till och med tusentals människor varje ar. Men som den icke kan lämna den sjuke utan att
först ha blivit förvandlad, sa kan den icke smitta en annan person, och den skulle sålunda gå under samtidigt med den person som bär den och föder den.

Det finns endast en plats där malariahematozoären kan utveckla sig till en fullfärdig individ, och det ar i magen på en mygga. Och icke i vilken mygga som helst, utan endast
i en anophelesmygga. Men låt en anopheles suga upp en smula människoblod innehållande sporen i fråga, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>