Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 292 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den elektromagnetiska kanonen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SCHEMA ÖVER WOLTERECKS ELEKTROMAGNETISKA KANON OCH DESS KOMMUTATOR

B, kanonmynningen; G¹, den positiva strömbanan;
C², den negativa strömbanan; e¹ c²,
e⁸ till e¹⁰, metallborstar som stå i förbindelse
med den negativa polen på solenoiderna genom trådarna g¹ till
g¹⁰; f¹ till f¹⁰, trådar som
förena den positiva strömledningen med den
positiva polen på solenoiderna; H¹, H², H³,
H⁴till H⁹, kontaktskivor av metall belägna mitt
emot de motsvarande borstarna, av progressivt avtagande dimensioner och infällda
i den isolerande ytan på kommutatorn M. (Skivorna H⁵ till
H⁹ äro på cylinderns andra sida och icke synliga på teckningen.)
P, projektilens begynnelseläge i hylsläget; P¹, projektilens
läge sedan den första solenoiden passerats av strömmen och den andra just skall
införas i strömbanan; S¹ till S¹⁰, solenoider
omkring röret; T, kanonröret.

kanon. Vi skola här beskriva den så klart som möjligt.

En projektil är införd i ett rör, som är omgivet av ett visst antal av dessa
små solenoider, och den slungas fram med stor hastighet när solenoiderna
successivt och hastigt genomlöpas av en elektrisk ström och strömmen avbrytes
i ett bestämt ögonblick. Solenoiderna böra vara ordnade parallellt, och
erfarenheten visar att längden på var och en icke bor överskrida
två tredjedelar av projektilens längd. Man måste låta strömmen passera dem
successivt med växande hastighet och anordna dem sa, att varje följande
icke genomlöpes av strömmen förrän denna avbrutits i den närmast föregående,
ty i annat fall skulle det uppkomma en motkraft och projektilen
skulle stanna i röret eller till och med kunna slungas ut bakåt genom slutstycket.
(På teckningen här bredvid synas tio spiraler men i verkligheten äro de många fler.)

Projektilens hastighet beror i hög grad på hur fort de successiva solenoiderna
påverkas av strömmen alltifrån det ögonblick den börjar röra
sig till följd av att strömmen upphör i den första spiralen och till det
ögonblick den slungas ut ur röret genom att den sista spiralen upphör att
verka.

När projektilen från sitt viloläge (den fyllda linjen på figuren) i bakre
änden av kanonen, hylsläget, kommit fram till det ställe där attraktionen
är störst (den streckade linjen) utgår plötsligt den förstå solenoiden ur
strömbanan och den andra börjar verka för att icke någon omkastning
av polerna skall ske.

En blick på schemat på sidan 291 visar hur utsläckningen sker.

Kontaktlamellerna av metall som äro infällda i ett icke ledande
material på bordet (för att de skola vara isolerade från varandra) ha olika bredd
som svarar mot den lämpliga kontakttiden. Om nu en borste som står i
förbindelse med ena polen på en dynamo (dennas andra pol står i förbindelse med
skivorna) föres fram med konstant hastighet över skivorna
och med början på den som står i förbindelse med kanonens första solenoid (den vid slutstycket) så kommer kontakttiden på de successiva skivorna att sjunka i
proportion till deras bredd. Detta är endast en demonstrationsfigur.

Men det blir på samma sätt i apparatens kommutator, som består av
en cylinder av isolerande material vilken roterar med konstant hastighet,
driven av en liten hjälpmotor. På

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>