Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 302 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En räddningsmadrass - Schematisk bild av anordningen att låsa fast nyckeln i låset - Kassaskåp på postångare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

småningom till döden. Det är icke heller sällsynt att den skeppsbrutne gör
haveri och flyter med benen uppåt i fall bältet icke blivit placerat
tillräckligt högt upp, just under armarna.

Med en livräddningsdräkt som vi återgiva på vår fotografi
kan den skeppsbrutne flyta på ryggen med huvudet på en kudde
alldeles som om han låge i en säng. Madrassen är fast kring
kroppen sa att vattnet icke kan komma i beröring med denna och
kyla av den. Den skeppsbrutne kan dock röra armarna så att
han kan förflytta sig dit han vill. Denna räddningsdräkt
är naturligtvis dyrbarare och
mera skrymmande än ett vanligt bälte, men
det ar ju icke lätt att kombinera alla goda egenskaper.


EN SKEPPSBRUTEN PÅ DEN VATTENTÄTA MADRASSEN



SCHEMATISK BILD AV ANORDNINGEN ATT
LÅSA FAST NYCKELN I LÅSET

S, glidbana; F, springa för att kunna draga plattan åt höger;
P, plattan som håller kvar nyckeln i låset; Tr nyckelhål
i plattan; T, nyckelhål i låset; P, tyngd för att hindra nyckelns
kringvridning.


Kassaskåp på postångare.

Numera är ingenting underlåtet på de stora passagerarångarna
för att i händelse av skeppsbrott säkerställa
passagerarnas liv. I sådana fall ha dessa som bekant icke rätt att
ens föra med sig den minsta lilla kappsäck när de gå i
räddningsbåtarna, vilket förövrigt allt är fullt riktigt.
I det ögonblick man måste uppbjuda alla krafter att rädda
människors liv, är det icke tid att också sysselsätta sig med
att söka rädda deras tillhörigheter. Rika och fattiga
löpa samma risk vid ett skeppsbrott liksom de också ha samma utsikt att
rädda sin dyrbaraste egendom: livet.

Men dessa dyrbarheter guld, silver, smycken, som de resande föra med sig,
borde dock även om de skulle byta ägare, i händelse av ett
skeppsbrott hållas flytande på något sätt, som varken försvårar
räddningsarbetet eller fordrar något extra arbete. Det vore
tillräckligt att på lämpligt ställe på övre däcket anordna ett
an tal tunnor, helst av järn med vattentäta öppningar. I dessa
skulle man anbringa små likaledes vattentäta lådor, innehållande
alla de värdeföremål, som passagerarna
vilja deponera där när de stiga ombord.

Varje låda skulle bära en lapp med uppgift på dess innehåll samt
namn och adress på dess ägare.

Innan lådorna införas i tunnorna måste de vägas, sa att man icke överskrider
gränsen för vad varje tunna förmår bara, och denna gräns skulle vara
antecknad på tunnan jämte namnet på det bolag fartyget tillhör samt
fartygets namn. Det är tydligt, att när fartyget går under komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>