Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Problemet om aeroplanens landning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
AV ING. G. FONTANGES
INNAN ett aeroplan lyfter sig rullar det först fram på marken; när det
fullbordat flygningen och åter tar kontakt med jorden rullar det likaså en
längre eller kortare sträcka innan det stannar. Såväl för uppstigningen som
för landningen måste aeroplanet ha ett bärande underrede med flera hjul
och stundom också medar, och konstruktionen av detta fordrar ett djupt
och ingående studium. Underredet skall nämligen besitta flera
egenskaper som förefalla oförenliga: det skall vara lätt, starkt, föga skrymmande
etc.; för att minska luftmotståndet måste man inskränka så mycket som
möjligt på de stödande delarnas volym, men underredet måste ändock
vara tillräckligt elastiskt och stabilt.
Ett aeroplan lyfter icke förrän det fått sådan fart att det bäres av luften.
De första aeroplanen rullade 500 meter innan de lyfte sig; de moderna
stiga upp inom mindre an 20 meter. Vid landningen kan en god flygare
stoppa sin apparat inom 30 à 40 meter från den punkt där han tar
marken.
Landningen är för övrigt icke blott en apparatfråga; den beror också
mycket på flygarens skicklighet, och man kan säga att den flygare som
gör en fin uppstigning och landning verkligen förstår att sköta sin maskin.
För övrigt har landningschassin fått allt större betydelse ju mer
flygkonsten utvecklats. Så länge man inskränkte sig till flygningar över
aerodromerna kunde man landa med nästan vilket underrede som helst,
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
