Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 390 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Problemet om aeroplanens landning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

armar vilar axeln som utgöres av ett rör av 5,5 cm:s yttre diameter. Axeln
är förenad med ramen medels en elastisk kautschukkabel innesluten i
en läderslida. I händelse kautschukkabeln skulle slitas av finns en
säkerhetskabel av stål. Mitt på axeln finns en broms i form av ett plogjärn, som
flygaren kan pressa ned i jorden för att hastigare bringa maskinen att stanna.
Järnet hålles av en spiralfjäder i horisontellt läge. Det står genom en
kabel i förbindelse med regleringsspaken. Det går mycket lätt att stoppa
apparaten på detta sätt, men om hastigheten är för stor när järnet trycks
ned står den lätt på näsan. Det är troligen av denna anledning som
bromsjärnet icke förekommer på jagarna som äro utomordentligt snabba.

Nästan alla de övriga tyska märkena äro försedda med liknande underreden.
Särskilt Rumpler har ett likadant, likaså LVG, med
den skillnaden att bromsjärnet saknas och hjulen sitta mer åtskilda. Icke
heller Poker visar några egenheter. På Aviatik har stötfångaren av
kautschuk blivit ersatt med en kombination av tre spiralfjädrar som vävts
in i varandra. Vad beträffar de stora dubbelmotor-aeroplanen så ha de två
chassier av samma slag som Albatros på flera meters avstånd från
varandra.

De amerikanska fabrikanterna ha givit en mängd originella uppslag för
att lösa frågan om landningen, ehuru de nu alltmer närma sig de typer
som äro i bruk i Europa och som visat sig praktiska.

DEN RÖRLIGA CELLEN PÅ SCHMITT-BIPLANET Cellen svänger omkring punkten O förd av en rullbana a, a1 - Cellens förflyttning sker från skrovet F genom att vrida på ratten V. På detta sätt kan man förändra planens infallsvinkel och reducera aeroplanets hastighet för att underlätta landningen.

De senaste Curtiss-apparaterna ha ett mycket robust underrede av trä
eller stål. Alla gå efter Albatros-formeln, d. v. s. de äro formade som
två V, som hålla axeln med ett förband av kautschuk. En stor
dubbelmotorapparat på 200 hästar har försetts med ett underrede av Albatros-
typen, liksom ett annat mycket snabbt litet jagareaeroplan som nyligen
lämnat Buffaloverken.

En utmärkt amerikansk apparat "Standard" är att omnämna. Den består
av en ram som bildar, icke ett V som på Albatros, utan ett U;
en sådan ram finnes på vardera sidan om aeroplankroppen. På
Uets innersida vilar axeln, som består av ett stålrör inlagt i en hylsa av
trä, vilken skall minska motståndet mot luften. I vardera änden
av axeln sitter ett plåthjul av ungefär 65 crn:s diameter.
Stötfångaren är baserad på pantografprincipen och har visat sig mycket
god. Axeln är i vardera ytterändan fäst vid ett stålstycke som har form av
ett kors. Den vågräta armen i korset ligger under en grupp av
kautschukringar, vilkas bas ligger an mot Uets undre del. Korsets överdel står i
förening med en av ramarna genom en ledad arm; en annan arm är fäst vid
samma ram och står med gångjärn i förbindelse med axeln där denna
är fast vid korset. (Se figuren sid, 388.) När aeroplanet tar kontakt med
marken höja sig hjulen och förflytta axeln och armarna som äro fästa vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>