- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 /
10

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snöfallen och deras uppmätning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

angränsande lågländernas bevattning. I bergstrakterna faller nämligen betydligt
mera snö än i lågländerna, och vidare ligger snön kvar längre i bergen.
Snösamlingarna i bergen utgöra en ytterst värdefull vattenreserv för att fylla de
behållare, som ingeniörerna bygga för bevattningen av »drylands».

I Förenta Staterna särskilt vill jordbruksdepartementet känna snöfallens
storlek under året på den eller den högt belägna platsen för att kunna uppgöra ett
bevattningsprojekt för de angränsande torra
lågländerna. The Weather Bureau har därför sedan 1910 uppsatt över tvåhundra
reguliära stationer för att iakttaga snöfallen i bergstrakterna, och man har vidtagit
viktiga förändringar hos instrumenten för att anpassa dem efter de lokala
förhållandena.

Som vi sade i början av denna uppsats är förhållandet mellan tjockleken hos ett
snötäcke och vattenmängden som det innehåller mycket växlande alltefter
omständigheterna. Man måste sålunda smälta eller väga snön, om man vill draga några
praktiska slutsatser. Som vägningen är bekvämast användes den i främsta rummet,
och direktören för The Weather Bureau, professor Marvin, har uppfunnit en enkel
snömätare. Den består av en cylindrisk behållare med ett handtag som är upphängt
i en liten järnkrok. Det hela göres stadigt medels fyra stållinor som i ena änden äro
fästa vid stöttorna och i den andra vid krampor i marken. Uppsamlingskärlet i
mitten sänkes och höjes efter behag eller borttages för vägningen, som utföres med
hjälp av en fjädervåg, graderad så att den direkt ger vikten av snön pr tum och
hundradels tum. Denna typ på Marvins snömätare användes för de dagliga
observationerna, men det finns också en annan modell, som användes på en del
amerikanska stationer, där mätningarna blott ske med långa mellanrum; t. ex. en gång
varje vinter. Detta instrument skiljer sig en smula från det nyss omtalade därigenom
att uppsamlingsbehållaren har en annan storlek och man tillsatt ett tunnt oljelager
för att hindra avdunstningen.

Utom snömätarna använda Förenta Staternas meteorologer även snöpålar för att
uppskatta tjockleken hos snötäcket på olika punkter kring en station. Den
nyaste modellen består av en tung stav med fyrkantigt tvärsnitt, vitmålad så att
strålningen skall bli så liten som möjligt. På ena sidan bär den en emaljerad järnskala
uppdelad i tum. Graderingen är tillräckligt tydlig för att man skall kunna avläsa
den på avstånd med en kikare, ty snöpålarna placeras ofta stadigvarande på svårt
åtkomliga ställen.

På senaste tiden har man gjort intressanta försök att vid vårens början
bestämma totala mängden av det vatten, som i form av snö finns disponibelt på
bergen kring slättlanden, vilka man ämnar bevattna och som ligga avlägset från de
fasta meteorologiska stationerna. Denna originella snow service organiserades i
Sierra Nevada av professor Church samt i Utahs bergsdistrikt av hrr Thiessen och
Alter vid Weather Bureau. De nämnda vetenskapsmännen genomströvade på skidor och
snow-boots utrustade med en snöborr och en liten fjädervåg hastigt de
områden man förelagt dem att undersöka.

Snöborren, som också har hr Marvin till upphovsman, är ett enkelt metallrör, två
å trekvarts tum i diameter och olika längd alltefter modellen. Borrens ytterända är
tandad så att den lätt kan tränga igenom de frusna, kristalliniska snömassorna.
Apparaten borras ned i snötäcket och drages så upp igen; det följer då med en viss
mängd snö, som man slår ut i ett cylindriskt kärl av bestämd genomskärning. Man
upprepar samma operation ett hundratal gånger på olika punkter inom det område
som skall undersökas och väger sedan hela den samlade snömängden på fjädervågen.
Av de antecknade siffrorna är det lätt att sluta till snömängden inom hela det
ifrågakommande området och följaktligen den vattenmängd som finns disponibel för
bevattningen av de angränsande slätterna. Dessa olika metoder äro otvivelaktigt av
allra största intresse.

En annan medlem av Weather Bureau, hr B. C. Kadel, har senare förbättrat
Marvins apparat. Vid nedre ändan av den nya borren har man en skiva, som kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1919/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free