- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 /
30

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solens strålning är icke konstant.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Den ljus- och värmestrålning som solen sänder jorden utgör den enda källan till
jordens värme, och den har tydligen ett stort inflytande på temperaturen och
vädret. Undersökningar ha utförts angående solstrålningens styrka, varvid man sökt
finna värdet på densamma uttryckt i värmeenheter, kalorier, på den punkt där
den träffar jordens atmosfär, sålunda i de allra översta luftlagren. Detta därför att
den undergår förändringar vid passagen genom luften, särskilt om himlen är
molnbetäckt. Man har antagit att strålningen från solen innan den intränger i
atmosfären skulle vara konstant och ha ett värde
som uppgår till 1,93 kalorier pr kvadratcentimeter och minut. På varje minut
mottager sålunda en yta på en kvadratcentimeter i atmosfärens yttersta gräns så
mycket värme, att det skulle räcka till att höja temperaturen hos ett gram vatten
1,93 grader.

År 1903 utfördes emellertid vid Smithsonian Astrophysical Observatory i
Washington av Mr C. G. Abbot en serie undersökningar, som visade att
strålningskonstanten kan variera med ända till 10 proc.
Himlen i Washington är dock så ofta molnbetäckt att man endast kunde utföra ett
ringa antal sådana bestämningar, men vid jämförelse med temperatursiffror som
erhölls från 89 meterologiska stationer på olika platser inom den norra tempererade
zonen visade det sig att nästan alla visade växlingar, som gingo parallellt med de
växlingar i solstrålningens styrka som man iakttagit i Washington. Härav framgick
sålunda det stora intresse meterologien skulle ha av ett stort antal sådana
solstrålningsbestämningar, enär man därav skulle få en av de faktorer som inverka på
väderleken.

År 1905 flyttades därför undersökningarna till Mount Wilson i Californien, där
himlen nästan ständigt är klar och sålunda erbjuder stora möjligheter för
solobservationer. De resultat man kom till där genom att varje år studera solkonstanten
från juni till oktober bekräftade de föregående försöken. Då det icke fanns
några möjligheter att nå utanför atmosfärens gränser för att verkställa mätningarna,
utan de nödvändiga korrektionerna för luftens inverkan och andra faktorer måste
beräknas, var man i tvivel om huruvida man verkligen funnit det riktiga
förhållandet. För att så långt möjligt pröva detta utförde man under 1908, 1909 och
1910 mätningar från Mount Whitney (4.420 meter) den högsta toppen inom Förenta
Staterna. Intet fel visade sig på grund av höjden. År 1914 sände man upp en
ballong med en automatiskt arbetande pyrheliometer till en höjd av 25.000 meter;
resultatet överensstämde fullkomligt med det man väntat och bekräftade sålunda
att solstrålningen verkligen varierade.

För att få en ytterligare bekräftelse på saken hade Mr Abbot under åren 1911 och
1912 gjort observationer i Algeriet medan hans kolleger undersökte förhållandet i
Californien. Olyckligtvis var året 1911 mycket molnigt och under 1912 var luften
fylld av vulkaniskt stoft från utbrottet av Mount Katmai den 6 juni 1912. Men
trots dessa olägenheter var överensstämmelsen tydlig. Höga värden på
solkonstanten i Bassour i Algeriet överensstämde
med höga värden vid Mount Wilson i Californien och tvärt om, och sänkningar i
solstrålningen vid den ena stationen överensstämde med sänkning vid den andra,
trots att båda voro skilda åt med en tredjdel av jordomkretsen.

I betraktande av den stora nytta och det stora intresse man kan ha av att känna
variationerna i solstrålningens styrka har Smithsonian Astrophysical Observatorium
1918 upprättat ett solobservatorium på en för detta ändamål särskilt gynnsam
plats. Det är beläget i närheten av den stora salpeteröknen i Chile, i Calama vid
Loafloden. Undersökningar ha visat att av årets alla dagar äro i medeltal 299 utan
moln och ingen helt molnbetäckt. Nederbörden är ingen och vinden aldrig stark.
Temperaturen håller sig mellan O och 25° C. Det är meningen att fortsätta
observationerna på denna plats under flera år för att få säkra värden på solstrålningens
variationer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1919/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free