Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 57 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strövtåg i vetenskapens omgivningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

UPPFINNINGAR, UPPTÄCKTER, KURIOSA

En ny livräddningsapparat till sjöss.

Efter Titanics hemska undergång ha fler och fler livräddningsapparater sett
dagen i form av bojar, båtar, bälten etc. och uppfinnarna ha fördubblat sin flit och
sina ansträngningar varje gång pressen omtalar nya förluster av människoliv till
sjöss, och den har tyvärr alltför ofta anledning därtill. Vi ha i en särskild artikel
i denna tidskrift beskrivit flera av de mest praktiska livräddningsapparaterna, och
anledningen därtill var att vi träffade på dem under våra efterforskningar på
uppfinningarnas fält. Nu ha vi just upptäckt en ny, vilken förefaller oss intressant
genom den princip som ligger till grund för dess konstruktion.

Principen är att kasta vattentäta, slutna stålkammare i vattnet, sedan man i
desamma placerat så många personer de kunna rymma, vilket högst betydligt
minskar den mycket stora risk passagerare och besättning på en förlist ångare löpa, då
de skola lämna fartyget.

Kamrarna innehålla bland annat föda och dricksvatten i så stor mängd,
att de tre vuxna personer som rymmas i kammaren kunna livnära sig under fem
dagar. Bojarne äro försedda med elektriska lampor som matas av
ackumulatorer samt med rök och ljussignaler för att så väl dag som
natt tilldraga sig de ångares uppmärksamhet, vilka kallats till
platsen av den trådlösa telegrafen eller händelsevis passera i grannskapet.

FÖRSÖK MED RÄDDNINGSBOJEN »TRITON» Belastad med en tyngd på 225 kilo, motsvarande vikten av tre fullvuxna personer, flyter denna livboj utmärkt.

En intressant detalj hos apparaten är dess svans. Den består av en lång
stålstång, vilken avslutas av trenne radierande små vingar, och dess uppgift är att
hindra såväl kantring som de olidliga gungningarna och allt för våldsamma
kringsnurrningar.

Under vanliga förhållanden bevaras räddningsbojarne om bord, helst på däck på
så sätt att dess tvenne delar äro placerade den ena i den andra, såsorn visas på en
av våra avbildningar; de ta då ganska litet utrymme.

Hopfogningen sker hastigt och bekvämt, passagerarna taga plats i bojens nedre del,
den övre sättes på sin plats liksom locket, och apparaten kastas i vattnet. Till dessa
operationer, vilka utföras av två man, åtgår, påstås det, endast en minut och
utkastningen kan utan fara verkställas till och med under det ångaren ännu går
med god fart.

Huvens tillslutningssystem är, ehuru absolut säkert, lika enkelt som ett
dörrlås och kan manövreras så väl inifrån som utifrån. Bojen har dubbla väggar
för att icke råka i fara om en våg kastar den emot en annan boj
eller en räddande ångares sidor. För övrigt verkar luftlagret, som skiljer de
båda väggarna åt, som en värmeisolator och förhindrar att det blir allt för kallt i
bojen.

Räddningsapparatens uppfinnare har förutsett det fall, då på grund av dåligt
väder eller havets tillstånd de som befinna sig i bojen äro nödsakade att stänga till
huven och locket och länge vistas i det trånga rummet. I så fall draga speciellt
konstruerade ventilatorer automatiskt försorg om bojens luftning och ventilation.
Under natten minska elektriska lampor de olyckligas hemska väntan och ängslan
och göra också tjänst som ledfyrar för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>