Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Säkerheten på aeroplanen förverkligad med fallskärm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VETENSKAPEN OCH LIVET
MAGASIN FÖR VETENSKAPERNA OCH DERAS TILLÄMPNINGAR I DET MODERNA LIVET
Redigerat och illustrerat för alla
Redaktion: 14 Götgatan, Stockholm - Telefon: Riks 13569, Sthlms 13526
Annonskontor och expedition: Regeringsgatan 19-21 - Telefon: Riks 1592, 22785, Sthlms 5149
Utgivare: Fil. Kand. Edvin Thall - Förlag: Hugo Gebers Förlag
Eftertryck af text och illustrationer förbjudes
Copyright by Thall & Carlsson 1919
Arg. IV N:r 2 Mars-April 1919 N:r 18
Av G. HOUARD
DET är sannolikt lönlöst att söka göra framtidens aeroplan absolut säkra,
något som varken järnvägar eller fartyg lyckats uppnå efter ett århundrades
tillvaro. Vi kunna använda oss av elementen, men vi kunna aldrig räkna på dem;
naturens uppror ha alltför ofta ödesdigra följder för att vi skulle kunna hoppas på
att uppnå fullkomlig säkerhet vid flygningen. Det kommer utan tvivel alltjämt
att inträffa luftkatastrofer, men de skola lika litet inverka på flygningens
utveckling som järnvägsolyckorna på järnvägstrafikens uppsving. Det är mera troligt
att antalet olyckshändelser skall kunna minskas, och att aviatiken sålunda skall
komma i åtnjutande av en relativ säkerhet, minst lika stor som den de övriga
transportmedlen uppvisa.
Den dag vår moderna aviatik krävde sitt första offer uppstod också problemet
om säkerheten på aeroplanen. Många uppfinnare ha sökt lösa det, utan att
fullständigt lyckas. En del av de anordningar som framkommit under de sista tio åren
ha vid första anblicken förefallit verkligt intressanta, men de ha icke stått provet
och därför blivit övergivna. Man måste betänka, att om flygningen erbjuder större
säkerhet nu än i början, så beror detta icke på någon särskild säkerhets- eller
stabiliseringsapparat, utan på att själva aeroplanet blivit mera fulländat och att alla
dess organ genomgått en progressiv och metodisk förbättring.
Säkerhetsproblemet kan tänkas löst på tre sätt:
1:o Genom att fullända själva aeroplanet;
2:o Genom att förse aeroplanet med en säker och praktisk stabilisator;
3:o Genom att använda en oberoende säkerhetsapparat, såsom en fallskärm.
Hittills ha de mest givande resultaten ernåtts genom att fullända själva
apparaterna. Den automatiska stabiliseringen har, hur frestande en sådan lösning än kan
förefalla, icke givit de resultat man hoppats på. Kanske skall man i framtiden
uppnå en lyckligare lösning, så att de resandes säkerhet icke längre blir beroende
uteslutande på förarens skicklighet och kallblodighet. Men för närvarande, så länge
aeroplanen ha relativt begränsad kraft, äro reflexerna i en mänsklig hjärna att
föredraga framför den bästa stabilisator, när det gäller att rättvända ett aeroplan som
vinden bragt ur jämvikt.
En luftfärd kan jämföras med segling på sjön, och strömmarna och virvlarna i
luften med havets vågor. Ett litet fartyg är en leksak för vågorna; en atlantångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
