Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 70 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Säkerheten på aeroplanen förverkligad med fallskärm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en fallskärm ingår icke fallhastigheten annat än ur säkerhetssynpunkt. Om ett
aeroplan befinner sig på 2.000 meters höjd behöver fallskärmen, som utkastas på denna
höjd, 550 sekunder, d. v. s. 9 minuter för att med en hastighet av 3,65 meter i
sekunden nå ned just till jordytan. Men om vinden nu blåser med en hastighet
av endast 6 meter i sekunden, kommer flygaren att föras 3,33 km i vindens rikning.

Detta kan vara olämpligt och i sådant fall måste man tänka på att öka skärmens
fallhastighet inom de gränser som betingas av säkerheten.

Frågan om skärmens snabba uppveckling kan ses från två synpunkter. Å
ena sidan måste skärmen öppna sig tillräckligt snabbt för att
den skall kunna användas på så kort avstånd från marken som möjligt; men å
andra sidan får den icke veckla ut sig alltför nära aeroplanet så att den dragés med
detta i fallet. De båda banorna, fallskärmens och aeroplanets, sammanfalla
nämligen i början. Det är något som man måste taga i allvarligt övervägande,
om man icke vill att botemedlet skall bli värre än det onda.


BANAN FÖR EN FALLSKÄRM SOM VID VINDSTILLA BLIVIT UTKASTAD FRÅN ETT AEROPLAN

När flygaren blir nödsakad att lämna sitt aeroplan måste han kunna göra detta
med full tillförsikt. Han måste vara säker på att fallskärmen icke fastnar i
aeroplanet. Den plats flygaren intar i maskinen underlättar i allmänhet icke
fallskärmens anbringande på hans apparat. Han har oftast sin plats framför eller mitt
mellan vingarna,, där en fallskärm har mycket svårt att veckla ut sig. När flygaren är
placerad i cellens bakre del blir det lättare att få fallskärmen att fungera. Utan att
gå alltför djupt in i denna fråga vilja vi att det förefaller som om
fallskärmen i nästan alla fall borde vara fäst under
aeroplanet i riktning mot landningschassin eller parallell med dess kropp. Den bör
vara innesluten i en särskild låda och stå i förbindelse med flygaren medels
bärlinor. På detta sätt skulle i korthet sagt ballongfallskärmen kunna appliceras på
aeroplanet. Dock kan den icke användas utan några förändringar. När en
ballong störtar ned behåller gondolen nästan under hela fallet en vertikal eller i
det närmaste vertikal ställning. Men ett aeroplan kan komma i vilket läge som
helst, och fallskärmen kan i sådant fall icke användas.


NÄR SKÄRMEN UTKASTAS PÅ 2.000 METERS HÖJD VID EN VINDHASTIGHET AV 6 METER
I SEKUNDEN FÖRES DEN 3,330 KM I VINDRIKTNINGEN

Bäst vore det, om flygaren kunde bära hela räddningsanordningen, skärm, linor
och bälte på ryggen. Men tyngden skulle bli generande och han skulle kunna
hindras i sina rörelser. Under krigets sista månad införde tyskarna ett individuellt
fallskärmsystem, som tycktes ge goda resultat. Det var av mjukt tyg och fäst
vid flygarens kropp. Om aeroplanet störtade ned öppnades fallskärmen av
lufttrycket och mannen lyftes på sätt och vis upp från sin plats.
I princip skall skärmen sedan sakta sätta ned honom på marken.

En effektiv fallskärm måste fungera, vilket läge aeroplanet än intar i rymden.
Detta är den svåra punkten, och det är särskilt på den uppfinnarna böra inrikta
sina ansträngningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>