Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 76 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den moderna skon framställes helt och hållet i maskin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Med benämningen randrem betecknas ett omkring två centimeter brett band av
mjukt läder, vid vilket nåtlingen och sulan fastsys. Den är, kan man säga, det band
som förenar skons överdel med dess underdel.

NÅTLINGEN Denna del av skon är färdig att sättas på lästen och fastsys vid sulan.

Skon består av tre skilda delar: överdelen, som man kallar »nåtling», av mjukt
läder, ty den måste forma sig noga efter foten, underdelen eller sulan och alla de
delar som höra till densamma samt klacken, som man spikar fast vid sulan då de
första två delarna äro sammanfogade och nästan avslutade.

Själva nåtlingen är sammansatt av stycken eller bitar, som tillskäras efter mönster
av zink antingen med lans eller kniv. Dessa bitar nåtlas på en vanlig symaskin i likhet
med innanfodret som är av väv. Snörhål och snörhakar, eller knapphål och knappar, inslås
eller fastsys på maskin. Då nåtlingen är färdig inskjuter man baktill ovanför klacken en
förstärkning av hårt läder eller papp för att giva denna del
av skon fasthet, d. s. k. bakkappan, vilken ej behöver lämpa sig efter
fotens rörelser, och framtill fäster man en styv tåhätta för att hindra denna del att
vecka sig. Nåtlingen är sedan fullständigt färdig.

Sulan, som göres av mycket tjockare läder, stansas ut med stansar av önskad
form i en excenterpress.

Skon har två sulor, innersulan och den synliga yttersulan, som är i direkt beröring
med marken. Alla stycken som användas till sulorna äro jämnade, avhyvlade så att
säga, för att få samma tjocklek, vilket underlättar de olika fabrikationsoperationerna.
På innersulan vilar hela skon; alla andra delar fästas vid densamma. Är den stark
så håller skon, är den dålig så går skon snart sönder. Den första operation
denna underkastas kallas uppgropning eller urfällning. Lädret drages in i
uppgropningsmaskinen av en mjuk vals, medan en vågrät kniv tränger in i
läderskivan och utskär omkring 4 à 5 millimeter från kanten en ränna,
vilken utgör den s. k. urfållningen. Innersulan fuktas därpå lätt så
att lädret uppmjukas, varpå en annan maskin böjer upp kanterna
utanför uppgropningen. På denna upphöjda kant fastsys sedan randremmen.
Då innersulan torkat anbringar man med en kautschuklösning ett vävfoder på den
och sedan den blivit preparerad på detta sätt spikas den med tvenne små spikar på
trälästens undersida. Lästen är under klacken försedd med en hård plåtskiva mot
vilken de små nubbar eller stift som tjäna till att fästa klackfästet tillplattas.

INNERSULAN Runt omkring synes uppgropningen eller urfällningen. Vit väv täcker innersulan med undantag för klacken.

Nu vidtager monteringen av själva skon. Arbetaren sätter nåtlingen på trälästen, där
innersulan redan är fäst, och för in den i uppinningsmaskinen. En första
trampning på pedalen sätter tre krokar i rörelse,
vilka gripa nåtlingens yttersta kanter, sträcka dem och vika dem utan att rynka
dem omkring lästen. Vid den andra trampningen sätter sig maskinen i gång.
Armarna, som innehålla stiften eller chanellerna och krokarna, föras inåt. Nåtlingen
frigöres från krokarnas grepp och vikes av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>