Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 80 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den moderna skon framställes helt och hållet i maskin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om stiftlappen skulle vara i omedelbar beröring med marken så skulle den mycket
hastigt slitas ut. För att skydda den pliggar man hela dess bakre
kant. Maskinen avklipper stiften i önskad längd från en järntråd och driver
sedan in dem. Stiften äro omkring en centimeter långa, och
deras huvud synas i stiftlappen som de garnera.

Framställningen av skon är nu avslutad och det återstår den slutliga avputsningen.
Klackar och sulor äro ännu skrovliga och klumpiga i kanterna. Man måste giva dem
deras svängda, smäckra former, deras avrundade hörn såsom vi se dem i butikernas
skyltfönster. De måste växas, svärtas, blankas. Därtill fordras åter andra,
ytterst sinnrika maskiner.

Tvenne stålklingor, som göra 5.500 varv i minuten och vilkas profil har
den form klacken bör få, avhyvla och fräsa denna och ge den dess slutliga form.

En annan maskin skär och urholkar klackens framsida. En annan fräs behandlar
sulkanterna. Man överlämnar detta arbete åt formfräsar, vilka vrida sig med
mycket stor hastighet; därtill fordras annars en skicklig arbetare, ty
skicklighet är nödvändig vid detta arbete mer än vid något av
de andra vi nämnt för att uppnå den önskade finessen och elegansen.

EN KLACK FÄRDIG ATT FASTSÄTTAS En klack utgöres av flera på varandra limmade läderbitar.

KLACKNINGSMASKIN S, klack; K, matris i vilken en lärling har anbringat stiften; I, rum för matrisen; O, sylar eller klackpinnar som i det de sänka sig i ett enda slag driva in stiften i klacken som hålles i maskinens nedre del.

Uppstickningen sker också på mekanisk väg. Med uppstickning menas de små
fördjupningar man ser runt omkring sulans Översida utmed randremmen och som
markera styngen. För detta ändamål användes en rund sporre, som intrycker de små
märkena. Sedan slipas klacken och sulan på valsar, som äro klädda med filt och
sandpapper, och därpå behandlas de på samma sätt med smärgelpapper. Nu är det
blankningsmaskinens tur att taga vid. Arbetaren, som ej förfogar över denna
specialmaskin, begagnar härtill ett särskilt slags järnverktyg, som
är fäst i ett handtag och kallas putsrummel. Han för det, medan han trycker hårt på
detsamma, med en kort och hastig rörelse fram och tillbaka på sulans kanter.
Maskinen utför samma rörelse, och arbetaren har endast att hålla
skon mot polerjärnet, vilket hålles varmt av en liten gaslåga. Förut har
man på ytorna som skola poleras strukit ett tunt lager vax innehållande
svart anilinfärg, som av järnets värme intränger i lädret. Undersidan av
sulan underkastas samma behandling och svärtas likaledes. Mekaniska
cylindriska borstar och filtklädda valsar blanka sedan alltsammans.
Slutligen återger en sista uppsnyggning nåtlingen dess
fräscha utseende, som den förlorat under de olika manipulationer skon
undergått, och skon kan nu läggas fram för köparen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>