Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 135 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SVERIGES CELLULOSAINDUSTRI

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FIG. 6 - EXTERIÖR AV UDDEHOLMS A-B-, SKOGHALLS SULFITFABRIK

En olägenhet som vidlåder sulfatfabrikationen är uppkomsten av illaluktande
svavelhaltiga gaser vid kokningen. Man har doek numera medel att oskadliggöra
dessa för omgivningen mycket besvärande biprodukter, och dessutom förberedes en
återgång till den ursprungliga rena natronkokningen. Visar det sig ekonomiskt
möjligt att återinföra denna metod i sammanhang med ett rationellt tillvaratagande
av sådana biprodukter som träsprit och aceton genom torrdestillation av den
intorkade svartluten enligt d:r E. L. Rinmans förslag, så bortfaller hela
luktfrågan av sig själv, enär luten då ej kommer att innehålla svavel.

Ett par biprodukter tillvaratagas redan nu vid sulfatfabrikerna, det redan
omnämnda terpentinet samt s. k. hartssåpa, som avskiljer sig ovanpå svartluten.
Hartssåpan bildas vid lutens inverkan på vedens kåda och fett. Den är mörk till färgen
och kan användas till skurning. Vanligen sönderdelas den vid fabrikerna till s. k.
flytande harts, en mörk blandning av hartsoch fettsyror.

Sulfatmetoden ger en hållbar massa i gott utbyte. Men fiberns färg blir
tämligen mörk. Den lämpar sig därför bäst för tillverkning av omslagspapper,
forhydningspapp och dylika kvaliteter, där seghet och styrka äro av nöden, men färgen
är av mindre betydelse. En särskilt hållbar sort är Munksjö berömda kraftpapper,
vartill massan kokas med svag lut under längre tid.

Sulfitmetoden är den sist utarbetade av de kemiska cellulosaprocesserna och
tilllika den, som blivit tillämpad i största omfattningen. Den har framstått ur
behovet att erhålla en massa med fiberns ursprungliga vita färg. Problemet att
avlägsna inkrustaterna utan att förstöra färgen löstes av den svenske ingeniören
Carl Daniel Ekman, som 1873 för första gången framställde dylik cellulosa medels
sur svavelsyrlig kalk på Bergvik i Hälsingland, där ännu en av landets största
cellulosafabriker är belägen. I Tyskland arbetade ungefär samtidigt Mitscherlich i
samma riktning.

Sulfitkokluten beredes genom inledning av svavelsyrlighetsgas (svaveldioxid) i torn,
fyllda med kalksten, som överspolas med vatten. Svaveldioxiden får man genom
bränning av svavel eller av svavelkis. Med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>