Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 211 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Illusionen pä teatern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Av MARCEL JUBIN.

DET var länge sedan de naiva feerierna stodo i ropet på teatern.
Utstyrselstycket med dyrbar iscensättning och prunkande defilering har ersatt feerna,
trollkarlarna, häxorna och tomtarna. Men illusionen har icke därför som en
landsflyktig fått taga sin tillflykt till marknadsskådespelen. Måste man
inte för att komma verkligheten så nära som möjligt giva scenerna som utspelas en
dekoration som passar dem, förläna dem alla livets element, giva dem den rätta
belysningen, frambringa ljud som ledsaga skådespelarens ord: vågorna som slå
upp mot stranden om handlingen utspelas vid havet; regnet, blåsten, åskan, blixten,
om ovädret far fram medan dramat rullas
upp på scenen? Man måste härma alla dessa ljud, alla de fenomen som spela en
roll i pjäsen, och man måste tro på deras verklighet.

MAN HÄRMAR VÅGORNAS BRUS. I cylindern, som vrides med en vev, finns blyhagel. När haglet faller mot plåttrumman, låter det alldeles som när vågen brytes mot stranden.

Dekorationsmålarens talang och maskinistens fantasi har skapat ett verkligt
illusionernas rike på teatern. Regnet härmas medels en stor låda av bleckplåt, ungefär två
meter lång och trettio centimeters sida. Lådan har i mitten två axlar, kring vilka
den kan rotera; i dess inre finns olika stora tvärväggar. Man lägger in en viss mängd
grus eller ärter, vilka naturligtvis ligga i lådans nedre del när den hänger
på axlarna. När ögonblicket är inne att låta höra regnet som smattrar i störtskurar mot
rutorna, vrider man apparaten ett halvt varv; gruset faller då i lådan, träffar
tvär väggarna, kastas från den ena till den andra och ramlar slutligen ned till
motsatta ändan. När det sålunda studsar mot väggarna i blecklådan låter det
förvillande likt regnet.

Men man härmar icke blott ljudet av regnet, man kan också härma
dess utseende. Härtill använder man två trärullar som äro placerade parallellt, och
på dem rullar man upp tätt intill varandra liggande band av tyg med invävda
silvertrådar. Man behöver blott sakta röra denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>