Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Illusionen pä teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man har till och med på scenen återgivit glittret av vågorna som brytas mot en
klippig strand. I »Främlingen» av Vincent d’Indy som framfördes på operan i Paris
utspelades handlingen i en liten baskisk hamn, där kajens bröstvärn utgjorde
dekorationens fond. Bakom bröstvärnet voro maskinisterna dolda, och i det ögonblick
den ankommande vågen skulle höras kastade de med sina spadar upp små kulor av
hoprullad aluminiumfolie i luften. Ljuset som återkastades från de tusentals små
ytorna på aluminiumkulorna gav full illusion av yrande skum från vågorna.
Ljudet av bjällror, klatschning med en piska, två tunga hjul som rullas fram
över scengolvet, och det är postvagnen som kommer.
Vad angår bullret av hästarna som draga den, så härmar man det
fulländat genom att rytmiskt slå itusågade kokosnötter mot en vägg. Man skulle kunna
svära på att man hör hästtrampet.
Men postvagnen är numera gammalmodig; nu är det aeroplanet som spelar en roll,
och för att härma motorns brummande använder man en apparat bestående av två
cirkulära parallella plattor, av vilka den ena kan rotera kring sin axel; denna platta
är nära yttre kanten genomborrad med små hål som tjäna som mynningar för rör.
Medan en maskinist vrider skivan med en vev, riktar en annan maskinist en stråle av
komprimerad luft mot de förbipasserande hålen. Luften slungas genom varje hål in i
motsvarande rör och slår emot den motsatta plattan. Därigenom uppkommer en serie
ljud, skilda åt genom passagen från ett hål till ett annat, och detta liknar fullkomligt
ljudet av motorn. Ju hårigare hålen följa på varandra ju fortare tycks motorn gå.
Bland andra ljud som måste frambringas på scenen vilja vi vidare omtala
järnvägstågets rullning, vilket man härmar genom att rulla trissor över en
refflad plåt eller platta.
Ett godståg ankommer till stationen: en plåt lagd på skinnet på en stor trumma
och ett knippe järntrådar, som man låter glida utmed plåten, och tåget kommer in
på stationen.
Trädet som brytes av stormen, en port som slås in, kort sagt, trä
som bräckes med brak härmas med en apparat bestående av en trumma sammansatt
av oregelbundet fördelade lattor, mot vilka fjädra ytter ändarna av en rad olika långa
träspjälor; om man vrider på trumman lyftas spjälorna av lattorna och föras upp från sitt
stöd, mot vilket de åter falla ned med en smäll, varvid de ge ifrån sig ett torrt ljud
så snart lattan släpper dem.
Lågorna äro verkliga lågor som man gör med en lykopodiumpipa; man blåser ut
lykopodiet ur den jättestora pipan mot en
 |
| ÅSKAN MULLRAR I FJÄRRAN Åskan är ingenting annat än sådana rullar som långsamt rullas fram över scengolvet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
