- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 /
225

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur man mätt ljudets hastighet vid olika tidpunkter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


HUR MAN MÄTT LJUDETS HASTIGHET VID OLIKA TIDPUNKTER

Av JACQUES BOYER

INGENIÖR

EN erfarenhet som alla ha gjort är att ljudet behöver en viss tid för att gå
fram genom luften från en punkt till en annan. Om vi till exempel på något
avstånd iakttaga en skytt som avlossar ett skott, så märka vi röken
från skottet innan örat uppfattat smällen. Ljud vibrationerna komma
sålunda icke ögonblickligen fram till iakttagaren; det åtgår så mycket
längre tid ju avlägsnare ljudkällan är, och den rörelse luften försättes i
vid explosionen utbreder sig så småningom i alla riktningar.

Redan under antiken hade man märkt att ljudet icke breder ut sig
över vilket avstånd som helst på en gång. Skalden Lucretius omtalade
detta fenomen i sin De natura verum och Aristoteles
studerade detsamma.

Under 1600-talet sökte många fysiker utreda lagarna för ljudets rörelse. De frågade sig
om hastigheten är konstant eller om den varierar med avståndet till ljudkällan; om
den är olika i olika medier, om den är mindre
i vätskor än i fasta kroppar eller gaser, i bergen
eller på slätterna, på kullar eller i dalar.
Växlar den med de atmosfäriska förhållandena? Dessa problem sökte flera generationer av
forskare att lösa. Det var dock Newton som först med framgång lyckades använda
matematiken på akustiken, och han angav i sin odödliga Principes (1687)
formeln för ljudets hastighet, som de florentinska akademikerna hade bestämt
experimentellt redan 1660, och som han nu gav värdet 372,9 meter i sekunden,
en alltför hög siffra som vi skola se i det följande. Å andra sidan hade
en andlig, Pater Mersenne, med hjälp av ekot funnit en alltför låg
siffra på samma hastighet, nämligen omkring 316 meter. Vad beträffar Gassendis,
Huyghens och Boyles angivelser så voro dessa icke mer exakta, ty de
kände icke till de fysiska orsaker, som införa felen i slutresultatet.

illustration placeholder

FYSIKERN H. V. REGNAULT (1810-1878).

Han utförde de första noggranna mätningarna av ljudets

hastighet med hjälp av grafisk registrering.


På grund av osäkerheten i bestämningarna uppdrog Vetenskapsakademien i Paris
åt tre av sina medlemmar, Lacaille, Cassini de Thuri och Maraldi, att utföra nya
försök (1738). Som observationsposter valde de tre vetenskapsmännen Observatoriet
och Montmartre pyramiden å ena sidan, samt Fontenay-aux-Roses kvarnen, 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1919/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free