Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 245 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett sätt att skilja äkta rubiner från konstgjorda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ETT SÄTT ATT SKILJA ÄKTA RUBINER FRÅN KONSTGJORDA

NATURLIG kristalliserad lerjord, som helt säkert är det hårdaste mineralet näst
efter diamanten, bildar de dyrbara stenar som kallas orientaliska ädelstenar.

Om den är rödfärgad av en smula krom kallas den rubin, den högst skattade
ädelstenen och den dyrbaraste av alla, när den uppnått en viss storlek.

MASKOR I NATURLIGA RUBINER Om man ser på förstoringar av naturliga rubiner där man kan iakttaga den inre byggnaden finner nian linjer, som korsa varandra och bilda geometriska figurer, s. k. kristallkors.

För juveler aren är det av allra största vikt att lätt kunna skilja de verkliga
orientaliska rubinerna, som alltid ha ett högt värde, från de siamesiska stenarna och de
konstgjorda s. k. fabricerade eller syntetiserade rubinerna.

Nyansen på siamstenarna är ofta mörk och närmar sig granat, men
detta har sina undantag och får inte tagas som bas för ett utlåtande.

Enligt G. Chaumet - en specialist som är välkänd på grund av hans delikata
undersökningar - kan man säkert skilja en orientalisk sten från en siamsten genom
att iakttaga olikheten i fluorescens och fosforescens hos
de naturliga och konstgjorda stenarna, vilka likaledes ha mycket
karaktäristisk täthet och brytningsindex.

Om stenarna utsättas för de violetta strålarna från en båglampa antaga de
orientaliska rubinerna omedelbart samma utseende som ett kolstycke
upphettat till livig rödglödning, medan siamstenarna få en dyster, nästan
svart färg.

Detta prov är avgörande, ty om man belyser stenar från de båda platserna
med violetta strålar ser man olika fluorescens alltefter som de träffa siamesiska eller
orientaliska rubiner. Dessa senare ha en minimumgräns för fluorescensen, som
ligger över maximumgränsen för de endast obetydligt fluorescerande siamstenarna.
Man kan konstatera samma sak genom att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>