Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUFTFOTOGRAFIENS FRAMSTEG
291
mikalier, samt en reparationsverkstad (snic-
keri och finmekanik) för skadade apparater.
Då fotografisektionernas teknik stadigt
förbättrades blev produktionen allt bättre
och snabbare. En första uppsättning av
kopior levererades vanligen två timmar
efter landningen (omkring fem kopior av
varje negativ); en andra sändning (tjugo
eller trettio kopior av varje negativ) expe-
dierades två eller tre timmar senare; resten
levererades tidigt följande dag. Om man be-
tänker att negativen före kopieringen måste
identifieras, granskas och förses med olika
anvisningar (ordningsnummer, datum, tim-
me, skala, plats, orientering* etc.), så kan
man förstå vilket arbete dessa sektioners
personal hade att utföra för varje dag.
I särskilt brådskande fall (konstaterande
av förstöringen genom skjutningen före ett
anfall) gjordes ett dussintal kopior färdiga
en timme efter landningen och kunde genast
kastas ned som »ballastförsändelse» av
ett aeroplan, som flög fram över den i
saken intresserade kommandoposten.
Svårigheterna att anskaffa ljuskänsligt
papper och det stegrade behovet av kopior
gjorde att man under loppet av
1918 i armégrupperna installerade
litografiska tryckerier, till vilka ma-
skinerna hopsamlades från de ut-
rymda städerna med centralanstalt
i Versailles. Stora översiktskartor
utfördes också av dessa tryckerier,
vilka snart uppnådde en sådan full-
ändning och snabbhet i utförandet
att många stora privata anstalter
kunde avundas dem.
De engelska sektionerna.
Royal Flying Corps fotografiska
avdelning bildades i januari 1915
med ett laboratorium f or var j e armé
och en fotograf pr eskader, vilken
senare hade att reglera appara-
terna, eventuellt reparera dem,
samt ladda och omladda magasi-
nen; plåtarna sändes av en mo-
torcyklist till centrallaboratoriet,
där allt fotografiskt arbete ut-
fördes.
De engelska militärflygarna
ha alltid inskränkt sig till ett
enda format, 10X12Y2 med objektiv på 0,20
till 0,30 meters bränn vidd; i början användes
sådana hopfällbara apparater som brukas
för reportage, men man måste snart över-
giva dem, emedan de icke voro tillräckligt
stela för lufttjänst. Man försökte också utan
framgång teleobjektiv. Man tog mycket säl-
lan direkta kopior; redan från början var
den engelska luftfotosektionen försedd med
förstoringsapparater, och alla leveranser
gjordes i form av förstoringar 19X21 eller
40X50 cm. För övrigt tog man minsta möj-
liga antal kopior.
De första resultaten voro tydligt över-
lägsna franska arméns tack vare en rationell
användning av ortokromatiska plåtar och
ett särskilt avpassat papper, som gav
skarpa kontraster.
Under 1915 åstadkoms en halvautoma-
tisk apparat, som också kom till använd-
ning på några franska monoplan.
De engelska flygarna togo livlig del i
fotograferingen,^ vilken de sågo sin huvud-
sakliga raison d’étre, och högst sällan steg ett
rekognosceringsaeroplan eller en inskjut-
ningsflygare upp utan att vara försedd med
FRANSKA ARMÉNS FOTOGRAFISKA
MATERIAL I BÖRJAN AV 1915
I mitten synes aviatapparaten 13x18 av metall med 0,26 m. bränn-
vidd och magasin för 12 plåtar. Till höger och vänster synas de
större apparaterna 18x24 (0,5 och l m. brännvidd) för observa-
tionsballongerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
