Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
VETENSKAPEN OCH LIVET
I samma mån som solfläckarna
växa sträcker koronan ut sig mot
solens poler, och då solaktiviteten nått
sitt maximum äro koronabihangen lik-
formigt utbredda kring solskivan.
Man har därför kunnat indela ko-
ronorna i tre huvudtyper: ekvatorial-
korona, polarkorona ochmellankorona.
Mellan varje typ finner man mer eller
mindre utsträckta koronor alltefter
den motsvarande fasen i solverksam-
heten.
Detta är fakta. Kan man förklara
dem?
Det saknas i närvarande stund icke
hypoteser för de sannolika orsakerna
till dessa egendomliga fenomen.
Låt oss först påpeka att elvaårs-
perioden gäller för alla fenomen på
solen. Samma -solverksamhet reglerar
sålunda alla dessa fenomen. Men det
är osannolikt, har man sagt, att det
i en så varm atmosfär som den på
solen icke skulle uppstå våldsamma
stormar såsom ett omedelbart resultat
av elementens kemiska föreningar.
Men koronans långa bihang ligga i
en förtunnad atmosfär. Elektriska
urladdningsfenomen sådana som vi
se i Crooks rör eller i Röntgenrör
förefalla därför sannolika.
Då å andra sidan fläckar och protu-
beranser närma sig ekvatorn då deras
antal minskas och avlägsna sig från
ekvatorn vid maximumperioder, så
upplysa urladdningarna områden som
ligga på högre eller lägre latitud,
och detta skulle vara orsaken till
koronans växlingar.
Sedan fysikerna kommit att rikta
uppmärksamheten på det fenomen
som är känt under namnet strål-
ningstryck, och med vilket de för-
klara kometsvansarna, har man också
sökt använda den teorien på solen.
Det är sant att den tradiga struk-
turen på koronan ger den en viss
likhet med kometsvansar. Om nian
då antar att facklorna, som äro de
starkast lysande delarna i fotosfären,
utöva ett tryck på stoftet som är be-
läget ovanför dem, finner man att
koronahöljet får en tendens att gå
bort ur solens attraktion och att
fenomenet kommer att stå i närmaste
samband med solfläcksperioderna.
Men man måste då tänka sig fantas-
tiska hastigheter för att förklara
att en del molekyler kunna slungas
ut i rymden så långt som ända till
tolv gånger soldiametern såsom i
koronan av 1878.
Vi känna sålunda de allmänna la-
garna för solverksamheten, men då
vi gå in i detalj blir det svårare att
precisera dem. Om vi kände solens
tillstånd bättre skulle vi säkert också
kunna förutsäga många fenomen, som
stå i samband med de meteorologiska
förhållandena på jorden.
Ett uppmärksamt studium av sol-
koronan skulle ge oss nyckeln till
hemligheten med växlingarna på so-
lens yta, solfläckarnas varierande
aktivitet, de ojämna magnetiska för-
hållandena, med ett ord fenomen som
det vore betydelsefullt att kunna
förutsäga. Koronan kan dock i när-
varande stund blott studeras under
förmörkelserna, men vi få icke för-
tvivla, ty före Janssons och Lockyers
upptäckter år 1868 stodo vi inför
samma svårigheter beträffande kro-
mosfären.
Försöken att fotografera solkoro-
nan mellan förmörkelserna tycks hit-
tills icke ha givit några goda resultat.
Men detta är icke något giltigt skäl
för att överge saken, och den dagen
kommer säkert, då en lycklig till-
fällighet ger någon av de ivriga sol-
dyrkarna ett medel att uppnå målet.
Om månen åstadkom en förmörkelse
varje gång den passerar framför so-
len, skulle vi få uppleva dessa feno-
men varje månskifte.
Det skulle bli vid ny t andning, d. v. s.
då den mörka halvan är vänd mot
oss. Men månbanan ligger snett i för-
hållande till jordbanan, så att månen
oftast går ovanför eller nedanför so-
len. Och när den slutligen förmörkar
solen, så kan dess skugga, som blir
allt smalare ju längre den sträcker
ut sig i rymden, aldrig täcka hela
jordytan; endast spetsen av den långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
