Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmen i populärvetenskapens tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
AT DAGMAR WALDNER.
DEN, som tager sina kunskaper om kinematografin ur dagspressens spaltlånga
referat av filmdramatik får lätt den
föreställningen, att biografens uteslutande uppgift är
den att tillgodose folkens nöjesbehov. Endast sällan finner man där någon upplysning,
och då endast i kortaste form, om det, som är biografens-kinematografens egentliga
storhet. Världens c:a 100.000 biografer ge också i första hand program, som i alltför
stor utsträckning tillmötesgå, för att icke säga lägga an på att egga publikens
sensationslystnad. Det väcker därför mindre förvåning att den stora allmänheten så gott
som förgätit, att det var vetenskapsmän av rang, som skapade kinematografen i ädel
strävan att tillfredsställa sitt vetenskapliga intresse och utvidga sin forskargärning.
Sålunda har vetenskap och biograf blivit till tvenne begrepp, vilka för många betyda en
kontrast. Men bara den omständigheten, att våra dagars kinematografer framgått ur
allvarligt vetenskapligt arbete, visar, att en sådan kontrast icke består i själva
kinematografiens väsen, utan endast i dess nuvarande affärsmässiga utnyttjande.
Kinematografen har nämligen visat sig som en
värdefull medhjälpare i vetenskaplig forskning,
för att icke säga möjliggjort vissa grenar av denna, vadan kinematografen även här
dokumenterat sig som den märkliga skapelse den är utan motsvarighet på något annat av
den mänskliga uttryckskulturens områden.
Intet har heller kunnat hämma kinematograf ins utveckling åt detta håll. Även
oberoende av branschen ha värdefulla experiment utförts. Specialapparater, med och
utan kombination av redan befintliga instrument, apparater och system hava
utarbetats, varav en del i framtiden icke torde kunna undvaras vid såväl den
vetenskapliga forskningen som undervisningen och
vilka redan nu tagits i bruk av en hel del institutioner och enskilda på de mest
olikartade områden. Vilket i sin tur haft till följd, att en del större filmfabrikanter på
senare tiden insett nödvändigheten av väl betalt, skolat, fackkunnigt medarbetarskap,
varigenom allt fler filmer kommit till, som tillstått en inblick i områden som t. o. m.
för den högt bildade lekmannen äro okända.
Även om vi utgå ifrån, att för den vetenskapliga filmen teaterfilmens ingredienser
av pose och gester måste bortfalla, så blir frågan den, om de icke dock vid den
populärvetenskapliga bearbetningen äro nödvändiga
till en viss grad, eller så långt som avsikten sträcker sig att göra filmen lättare
tillgänglig för viss bildningsgrad, resp. publik.
Å andra sidan, är ej redan livet i och för sig, naturen, tillvaron, ofta så full av
handling, spännande, överraskande, eggande, sensationell dramatik, ägnad att verka
upplivande även å den torraste vetenskap? Se bara på Scottfilmerna, Prof. Dorseys
orientaliska filmer, institutens för havsforskning upptagningar, (Williamssons
undervattensfilmer), från ägg till kyckling, m. fl.
Hur reste icke folk långa sträckor för att se Prof. Miinchs enastående matematiska filmer.
Stod vad han visade icke på den reala, för lekmannen därjämte mest prosaiska grund.
Men med vilken spänning såg man ej där cirkel läggas till cirkel. Vi vilja ett
ögonblick bara dröja vid dessa filmer.
Ur ett samtida referat i Kosmos organ »Film und Lichtbild» hämta vi följande:
»Till vilken uppenbarelse rent av blevo icke sådana matematiska föremål och bevis,
vilka för den icke matematiskt skolade, alltså särskilt för ungdomen i läroverken
erbjuder svårigheter att fatta. Jämförda med hittills tillgängliga medel att bestämma
kurvors inbördes förhållanden, deras karaktäristiska punkter och rörelsefenomen,
gestaltade sig dessa förevisningar till en rad
angenäma överraskningar t. o. m. för de lärde och fackmän, då Geheimschulrat Münch på
naturvetenskapliga föreningen i Darmstadt 1912 första gången demonstrerade sin
uppfinning. Med en utveckling, som i filmen framstod fullkomligt organisk, visades bl. a.
det appolloniska problemet, krökningscirkelns fortlöpande utmed en ellips och dess
medelpunktsrörelse. Vidare de koniska skärningssystemen, som uppfylla 4 villkor, och
som glansnummer ett knippe kurvor av III graden med sina reella singulära punkter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
