Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN CYKEL MED SEX HASTIGHETER
Alla veta vad en hastighetsväxel ar och
hur den är inrättad och likaså att den
blivit uppfunnen för att ställa kraften i
ett visst förhållande till motståndet. I mot-
sats till
ångkraften, vars
styrka kan
varieras alltefter
ångans
utvidgning, måste
kraften från en
motor eller
människans
muskler alltid
vara
densamma för att ge
det bästa
utbytet. Om
motståndet ökas
till exempel
genom
broms-ning eller en
uppåtstigande
sluttning kan
motorn icke
övervinna
det-samma; den
mänskliga
motorn kan icke
heller
övervinna det, om den
icke hugger i
och gör en
ansträngning;
men då tröttar
den också ut
sig så att den
icke förrn årr
upprepa en
sådan kraftyttring flera
gånger å rad. Detta
arjustvadsom
inträffar varje
gång man skall
köra uppför en sluttning. Då inträder
ut-växlingen för att hjälpa motorn. Den
består av en serie kugghjul av olika
diameter, som successivt sättas i verksamhet.
Genom deras hopkoppling minskas motstån-
det i samma grad som skillnaden mellan
deras diametrar är stor. I fråga om cykeln blir
verkan densamma som om cyklisten
trampade på en hävarm, som blir så mycket
längre ju
brantare den
sluttning är, för
vilken han skall
upp.
Följaktligen skulle en
fulländad
utväxling innehålla tillräckligt många
kombinationer
för att man
skulle få
samma verkan
med samma
kraft, vilket
motstånd man
än hade att
övervinna.
Det finns
verkligen en
sådan
mångfaldig utväxling. Uppfinnaren har givit
den namnet
»Chemineau»,
och man kan
med den få sex
olika
hastigheter. Den har
fördelen att
utan vidlyftiga
transmissioner
kunna
anpassas på vilken
cykel som
helst. Den
består av tre
huvuddelar: frihjulet, styrningen och sträckningen.
Frihjulet är monterat enligt den gamla
kända principen: en kedjekrans, två
fjäderspärrar och två rader kulor. Tre
kedjekransar äro stadigt fästade på frihjulet; de
DE OLIKA ORGANEN I UTVÄXLINGEN
H, fäste för sträckningen; T, sträckaren med två små tandhjul,
som bära kedjan; A, sträckarens axel; B, sträckarens spiralfjäder,
som har fäste i framgaffeln; C, kommandokabel; I, 2, 3, tandkransar
för minsta hastigheten, mellanhastigheten och största hastigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
